Popkommentar 1: U2 - One
Just ikväll spelar U2 på Nya Ullevi och det känns som om den första av alla nedslag i musikhistorien skulle börja just där. Först vill jag börja med att säga att jag nog tycker att U2 är ett av de mest överskattade banden igenom tiderna. Visst är de oftast ganska bra, men det är stor skillnad mellan att och väldigt bra. Med tanke på hur stora de är och på hur många människor de når skulle man kunna dra slutsatsen att de är jättebra, men så är ju inte fallet.
I min värld så finns det en låt som dock ger U2 en given plats i rockhistorien som legender och storheter. Det är låten One. Det är en sång som formligen vibrerar av känslor. Den innehåller förväntan, kärlek, storlslagenhet och ren och skär lycka på en och samma gång. Bono visar på den sången att han är en stor sångare. One sammanfattar allt det som är U2 på några minuter. det storslagna blir aldrig patetiskt eller sökt utan just, storslaget. En ren, simpel, vacker melodi.
Just styrkan i sången som sådan visar Johnny Cash när han på ett väldigt avskalat sätt tolkar låten några år innan sin död. Jag skulle inte vilja vara utan någon av de två versionerna. One är en av världens allra bästa låtar, under 4 minuter så visar ett av världens mest överskattade band varför de har en given plats i historieböckerna.
// Patric
Etiketter: Popkommentar
3 Comments:
Kul att ni startat en blogg! Bra ämne också! Vill bara be att inte länka till mig med hela mitt namn utan skriv hellre bara Sofias blog. Annars är det kul att du/ni länkar till mig!
Jag kommer länka tillbaka till er också.
Såg du förresten 80-talskvällen när Bono sprang runt i någonslags märklig hockeyfrisyr?? Inte så snyggt.
Det var en ytterst pinsam frisyr. Joe Elliot i Def Leppard var inte mycket snyggare han heller. Ditt namn är nu borttaget. // Lassepatric
Tack!
har missat Joe Elliots frisyr men jag kan gissa .....
Skicka en kommentar
<< Home