Popkommentar 3: It´s only rock n roll but I like it. Live!

Så därför är vi här. Det är bara rock and roll men vi gillar det. Okomplicerat - som några Keith Rickhardsriff med en rullande Bill Wyman på bas som lååångsamt tonar ut.

Den här versionen av Stonesklassikern är den mest livefyllda någonsin. Året är 1978 och platsen Sundbyberg. Lötskolans aula. Där fanns några musiker som tillsammans med en religionslärare satte upp shower och gjorde kärleksfulla tolkingar av gamla låtar.

En del lät som det lät- men den här verisonen ville aldrig ta slut och aulan kokade över av extas.
Hjalmar Nikolau, en superbegåvad gitarrist , som hoppade in i denna låt, spelar rytmiskt och tungt medan övriga musiker, Peter Danielsson, Rutger Högqvist m fl öser på.... och jag på Gibsonbas.

DN skrev en liten blänkare. Då var fortfarande coversband lite ovanliga och vi kunde få våra 15 minuter i media. Men det lät stundtals riktigt bra.
Och på den vägen är det ända sedan 1955 - it´s only rock n roll but I like it//Lasse