Årets skivor 2005 Plats 5: Michael Johnson - Allt vi skulle kunna bli

Nu kanske objektiviteten flyger all världens väg. Eller snarare, nu flyger objektiviteten all världens väg.
Michael är en av mina käraste vänner.

Men när det gäller musik så kanske inte objektivitet alltid är något att sträva efter. När vi lyssnar på musik så handlar det om att den talar till vår själ. Det handlar om att bli berörd i sitt innersta.

Nu kanske jag inte klarar att bedöma skivan på ett nyktert sätt när det är en nära vän som gjort den men Michael har gjort en av årets käraste skivor.

Egentligen klarar jag inte av att gradera den eller jämföra den med det andra som gjorts under året.
När jag tänker på det så är den här skivan kärare för mig än någon av de andra.

För dig som aldrig hört Michael kan jag berätta att han sorterar in i samma fack som exempelvis Tomas Andersson Wij och Peter LeMarc. Egentligen är det främst Peter LeMarc man kommer att tänka på. Michael är själv djupt influerad av LeMarc och det hörs. I låten ”Mellan skuld och nåd” är det extra uppenbart. Men det finns dessutom en del countryinfluenser och personligen tänker jag lite grann på David Eugene Edwards emellanåt. Sämre associationer kam man ha. Antagligen är det banjon som gör det.

Skivan består utav 12 sånger där inte en enda känns överflödig eller malplacerad. Texterna är tänkvärda och behandlar dimensioner i livet som betyder något. Äkta är ett ord som jag kommer att tänka på. Modet att våga vara äkta. Här finns inte ett spår av poser eller maner.

I sångerskan Beatrice Eriksson har Michael hittat ett fynd som han förhoppningsvis håller hårt i. Jag skulle vilja jämföra hennes betydelse för Michael med den betydelse Emmylou Harris hade för Gram Parson. Beatrice sjunger så det står härliga till och bidrar med sin sexiga (!) röst till att lyfta låtarna minst en dimension till.

Bästa låt: Mellan skuld och nåd

// Patric