Popkommentar 25: The Beautiful South: Superbi

I England har man fattat. Varje nytt skivsläpp tar sig omedelbart in på första platsen på listorna. Deras "Carry On up the Charts: The Best of the Beautiful South" är faktiskt ett av de bäst säljande albumen genom tiderna på de brittiska öarna. Har du aldrig hört bandet förr så rekomenderar jag starkt att börja med den skivan, den är inget annat än totalt makalös.

I Sverige är det bara indiepubliken som hittat till dem.

Egentligen skulle vem som helst med god smak kunna älska bandet. Bandet växlar hela tiden (oftast i samma låt) mellan kvinnlig och manlig sång på ett fantastiskt sätt och perspektivet i texterna växlar genus det också. Det är sockersöta, underbara melodier. Det spelas med känsla och finess. Utan vidare jämförelser så tänker jag på The Cardigans, inte för att de låter som varandra men det finns en finess i mjukheten som överglänser alla andra som försöker.

Den stora skillnaden är texterna.

Ibland är de totalt makabra i all sin vackerhet. Cyniska och pessimistiska. Den första sångerskan lämnade bandet i protest ot de texter hon var tvungen att sjunga.

Sångaren, låtskrivaren & gruppens hjärna & hjärta Paul Heaton och trummisen David Hemmingvay bildade The Beautiful South när Housemartins lade av i slutet av 90-talet. Trots att Heaton skriver i stort sett allt både textmässigt & musikaliskt så delar alla i bandet intäkterna lika, Heaton har nämligen en strikt socialistisk övertygelse.

Har du missat The Beautiful South så är du att gratulera. Börja som sagt med Carry up...men med Superbi så har de än en gång gjort en skiva som levererar högklassig popmusik för massorna, men som bara ett fåtal av oss säkert kommer att upptäcka.

// Patric