Fotbollslåtar 4: Jack´s Heroes

Här önskar jag att min bloggkompis Lasse skriver om sin egen fotbollslåt. Han var med i Dublin Fair som sjöng om det gröna fältets schack. Jag lämnar den texten till Lasse och skriver själv om en annan fotbollslåt med irländska rötter.

1990 var framgångens år för det irländska landslaget i fotboll. Den excentriske och "brittiske" före detta världsmästaren till förbundskapten Jack Charlton letade världen över efter spelare med irländsk anknytning. Det räckte med att man en gång haft en flickvän som varit på semester på Irland för att kvalificera sig för landslaget. Givetvis fick han inte de allra bästa (som spelade för andra landslag) men han lyckades få de med de största av hjärtan.

Gruppen man hamnade i var faktiskt tuffast tänkbara med England, Holland och Egypten. Man slog Egypten och spelade oavgjort både mot Holland och framförallt England. 1-1 målet mot England har en annan irländsk nationalidol, Christy Moore" skrivit en låt om. Man vann åttondelsfinalen på straffar mot Rumänien och förlorade kvartsfinalen med bara 0-1 mot Italien.

Hur stor del Shane MacGowan och hans mannar i The Pogues har i denna framgång får väl vara osagt. Men utan tvekan så hör deras hyllning Jack´s Heroes till en av de starkare fotbollslåtar som någonsin gjorts. På vanligt Poguesmanér forsar låten fram och det är som vanligt omöjligt att höra vad Shane sjunger. Han mumlar något om Donegal och Jack men låten har samma frenesi och kämparanda som hela laget från 1990 bar med sig genom den turneringen.

Det kommer man som spelarna bevisade rätt så långt på.

// Patric