Arvo Pärts musikaliska universum

Att jag debuterar på popbloggen med ett inlägg om Arvo Pärt kan göra att läsaren undrar om jag helt har missförstått vad bloggens namn deklarerar om innehållet. Men det struntar jag i. Istället tar jag fasta på orden från Screamadelica: ”…gospel, rythm´n´blues and jazz, all those are just labels. We know that music is music.”

Ja, musik är musik och Arvo Pärts musik är samtida men den känns mycket, mycket gammal. Som formmässigt stram gospel från fornkyrkan, ungefär. Vill man vara högtravande kan man säga att musiken är i samklang med evigheten. Pärt, född 1935 i Estland, var i början influerad av experimentell och modern musik. Sedan 1970-talet har han dock sökt sig till den västerländska musikens rötter. Hans senare verk är avskalad, melodiskt enkel, sakral musik som helt enkelt är bländande vacker.

Nåväl, för den som inte tagit sig in i Pärts musikaliska universum kan det krävas lite tålamod. Det är inte omedelbar tuggummipop som fastnar i huvudet som "Can't Get You Out of My Head". Nej, det kräver kanske lite tid och ansträngning, men det är det värt. Nu finns en alldeles utmärkt CD att starta med, ”Da Pacem” heter den och är utgiven av Harmonia Mundi. Den innehåller nio kompositioner, vissa enbart med kör, andra med kör och orgel. Rekommenderas varmt. Billig är den också.

Nästa gång ska jag skriva om pop, jag lovar.

/ joakim