torsdag, oktober 05, 2006

Popkommentar 30: Woven Hand - Mosaic


För första gången i mitt liv så är jag besviken på David Eugene Edwards.

Han har aldrig gjort mig missnöjd ända sedan den där julen i källaren i vårt hyrda lilla hus i Sävedalen och en av klapparna var Secret South med 16 Horsepower. Eller nu minns jag antagligen fel, troligtvis hade jag redan stiftat bekantskap med 16 Horsepower via Low Estate, en skiva som jag som så många andra lyssnade på sedan Lennart Persson tipsat i tidningen POP.

Men jag minns den där julaftonen i vårt lilla hus så väl och så starkt att jag gärna förvanskar historien lite grann. På sätt och vis var det år O i min kärlek till David Eugene Edwards. Jag satt där med min frus storebror och bara söp in Edwards egna universum som han sedan dess beskrivit för oss på skiva efter skiva med både 16 Horsepower och Woven Hand.

Idag finns bara Woven Hand kvar och så kom det nya släppet Mosaic i somras, men det är först nu som jag hämtat mig ifrån chocken.

Efter en första genomlyssning var jag besviken.

Så här skrev jag här på bloggen den 28 juni. "Vill bara säga att Woven hands Mosaic inte verkar lika stark som Consider the Birds. Men tiden får utvisa om jag har rätt. Så länge kan jagberätta att låten Twig har en text utav biskopen, kyrkofadern och psalmdiktaren Ambrosius av Milano (340-397), bara en sådan sak."

Men jag tänkte att får skivan bara växa så kommer detta att bli bra. Men det var något som jag intalade mig själv för att få bort den växande känslan av att Mosaic kanske trots allt inte var så bra. Så har månaderna gått och besvikelsen sitter kvar.

Consider the Birds (den förra skivan) är en helt igenom perfekt skiva. Utan tvekan perfekt.

Skulle popbloggen ha ett betygssystem så skulle den få 10 av 10 eller 5 av 5 eller MVG eller vilket betyg du nu föredrar, det är en skiva som fullständigt fascinerar och fullbordar Edwards egna universum.

Ingen av låtarna på Mosaic skulle platsa på Consider the Birds.

Jo förresten Winter Shaker skulle göra det och den ”glada” instrumentala Bible and Bird, men inga andra.

Flera av låtarna är rent ut sagt dåliga, det fängslande och annorlunda blir helt enkelt bara ljud som inte berör mig det minsta. Ljud som jag bara vill spola förbi.

Jag är ledsen för min egen skull men medan jag lyssnar på skivan så skulle jag önska att Edwards hade bjudit in någon i processen, någon som kunnat ge motstånd. Nu har jag skrivit alla låtar, spelar nästan allt på alla låtar och har dessutom producerat själv. Jag kommer på mig själv med att fantisera om en Woven Hands skiva med Rick Rubin som producent, det vore en möjlig, antagligen den enda möjligheten till en skiva till lika stark som Consider the Birds.

Nu har jag skrivit Consider the Birds fler gånger i den här popkommentaren än Mosaic och bara det säger väl en del.

// Patric

Etiketter: