Popkommentar 19: Ghostface Killah: Fishscale

För en halv evighet sedan så var RZA den här jordens mest heta producent. Ingenting som han & hans comrades i The Wu Tang Clan släppte var annat än sensationellt bra. Allt ifrån Method Mans mullrande till Old Dirty Bastards galenskaper. Wu Tang var ett hip hip kollektiv som byggde sin musik på stämningar mer än något annat. Ett annat kännetecken var alla samplingar från gamla kung fu filmer.

Som gemensam kraft släppte de 9 rapparna några stycken album men styrkan var i första hand inte gruppens album under namnet Wu-Tang Clan det var snarare alla solo-album. Album där RZA alltid var producenten & där man gästade varandra till höger & vänster. De nio rapparna RZA, Genius/GZA, Ol´ Dirty Bastard, Method Man, Raekwon, Ghostface Killah, U-God, Inspectah Deck & Masta Killa hade planen för världherravälde klar för sig. Att släppa det ena högklassiga hip hop albumet efter det andra.

Det hela började med Method Man som bland annat fick till en stor hit tillsammans med Mary J Blige. Hans Tical är en klassiker i ordets rätta bemärkelse. Sedan kom Ol´Dirty Bastard med sin galna hip hop. Samma år (året 1995) så släpptes det två enorma skivor till ifrån Wu-Tang Clan lägret. Båda skivorna som båda håller så hög klass att andra hip hopare under en period gick ner i en kreativ svacka så djup att man hellre satt hemma & tittate på Wrestling än försökte sig på att göra musik. Genius/GZA släppte en otroligt bra skiva under namnet Liquid Swords (som jag kommer att återkomma till) och så Raekwon. Det speciella med Raekwons Only Built 4 Cuban Linx är att Ghostface Killah medverkar på skivans samtliga 12 spår. Och som han medverkar sedan. 1996 så släppte Ghostface Killa sitt album Ironman som var djupt 70-tals influerat. Detta var ett mjukt album med Wu-Tang mått mätt.

Kom ihåg att RZA producerat samtliga av dessa album. Det var en kreativ process som saknar motstycke. Gänget inte bara förändrade hip hopen man släppte egentligen inte en enda svag låt under den här perioden. 1997 så släppte Wu-Tang Clan sin andra skiva som grupp och den sålde över 600.000 exemplar bara första veckan.

Sedan började kvaliten att tunnas ut. Det släpptes helt enkelt för många album med alla de olika artisterna. Ol´ Dirty Bastard lyckades släppa en högklassig skiva med namnet Nigga´Please i början på 2000-talet & bitvis var det bra. RZA producerade inte lägre allt & när han gjorde det så var det bitvis ganska svagt. Världsherraväldet var släppt till andra yngre & piggare artister. 2004 dog så Ol´Dirty Bastard och personligen så trodde jag att Wu-Tang sagan var slut & att den dog tillsammans med Ol´ Dirty. Tills häromveckan när jag hörde Fishscale.

Idag finns bara Ghostface Killah kvar och när man tänker på det så är det inte så bara. På sin senaste skiva (en skiva som väl mäter sig med de skivor han släppte under glansdagarna på 90-talet) så fortsätter han att rappa över gamla soullåtar & det låter i det närmaste magiskt. 70-talet är ständigt närvarande och hans röst låter så vass som den alltid gjort.

Tänk att 95 kunde komma tillbaka.

// Patric