lördag, mars 25, 2006

Filmer om musik 2: Vanishing Point


1971 så kom filmen Vanishing Point, en cool 70-tals rulle som introducerade karaktärer som Kowalski, Super Soul och the Nude motorcycle rider. Filmen är en lång jakt efter den flyende Kowalski.

Kowalski slår vad om att han kan köra sin vita Dodge Challenger från Colorado till Frisco på mindre än 15 timmar. Under färden så får en blind radioDj med namnet Supersoul reda på flykten & guidar Kowalski genom allsköns skön musik.

För det är just musik filmen handlar om. Trots en del sköna scener så är det musiken som talar till oss. En låååång skön 70-tals video skulle man kunna kalla Vanishing Point.

Filmens centrum är när Supersoul efter att själv ha blivit halvt ihjälslagen av vita rasister stapplande tar sig tillbaka till sin sönderslagna studio och utbrister:

"And there goes the Challenger, being chased by the blue, blue meanies on wheels. The vicious traffic squad cars are after our lone driver, the last American hero, the electric centaur, the, the demi-god, the super driver of the golden west! Two nasty Nazi cars are close behind the beautiful lone driver. The police numbers are gettin' closer, closer, closer to our soul hero,
in his soul mobile, yeah baby! They about to strike. They gonna get him.Smash him. Rape...the last beautiful free soul on this planet."

Det citatet binder ihop filmen med en annan slags hjältar.

1997 så släppte Primal Scream sitt album Vanishing Point. Det centrala spåret på den skivan är utan all tvekan den tredje låten med namnet Kowalswki. Det hela inleds med samplingar ur filmen från 1970. Den sköna Supersoulbrodern utbrister: "This radiostation was named Kowalskiin honour of the last american hero to whom speed means freedom of soul. The question is not when they gonna stop him but who is gonna stop him...". Sedan brakar ett hejdlöst beat igång. Allt händer i det beatet & Bobby Gillespie viskar "Like Kowalski in Vanishing point". Som ett frustande tåg forsar låten fram. Det är som att vänta på en explosion som aldrig riktigt briserar. Upplägget är helt enkelt genialt & så stannar låten upp och man hör Supersoul utbrista.
There goes the Challenger
Being chased by the blue blue meanies on wheels
The vicious traffic squad cars
Are after our lone driver

The last American hero
The electric centaur,
the demi god
The super driver of the golden west
Two nasty Nazi cars are close behind
The beautiful lone driver
The police number are getting closer,
closer
Closer to our soul hero,
in his soul mobile
Yeah baby, they're about to strike
They're gonna get him, smash him
Rape the last beautiful free soul on this planet

Sedan fortsätter det frustande tåget mot sin slutstation. Det geniala är att låten bär allt det som filmen bär. Det tillbakalutande coola, det frustrerande, det sköna. Sången har samma problem och samma förtjänst som filmen, det exploderar aldrig. Det blir liksom aldrig den hejdlösa överdrivna avslutningen som i alla moderna filmer. Det gör att det blir så bra...så bra.

På Vanishing Point finns också låten Star en ballad som handlar om Rosa Parks, Malcolm X och Martin Luther King men om den ber jag att få återkomma. Överhuvudtaget är Primal Scream stora hjältar.




Det skall också sägas att filmen fått en modern remake med Viggo Mortensen (Aragorn) som du totalt kan glömma, den har ingenting av det som gör orginalet så bra.

// Patric

Etiketter: