onsdag, oktober 25, 2006

Året var 1991


Det finns årtal med en särskild dignitet i musikhistorien, precis som i all annan historieskrivning. 1956, 1962, 1968, 1978 och …1991. Det var året då jag blev myndig, men som höstbarn född för sent för att vare sig rösta för eller emot regeringen Carl Bildt. Ian och Bert kom in i riksdagen. Det var året då Massive Attack släppte det makalösa albumet ”Blue Lines”. Lloyd Cole gav ut sin bästa LP under eget namn, ”Don´t get weird on me, babe”. Stina Nordenstam debuterade med ”Memories of a color”. Det var ett mycket bra musikår.

Men framförallt kommer man ju ihåg 1991 som året då Kurt Cobain slog ett pastellfärgat 80-tal i bitar. Fluffig pudelfrisyr och grälla, midjekorta kavajer med uppvikta ärmar förbyttes mot ett tovigt rufs och slitna t-shirts. Den truligt introverte ersatte den gapande posören på den hårda musikens huvudscen. Maffiga produktioner med stämsång pålagt i fyrdubbla lager, atmosfäriska synthmattor och ekande dubbla baskaggar ersattes av rå energi och ilska framförd på bas, trummor och gitarr. Visst fanns det bra hårdrock på 80-talet, men 1991 kändes det inte så, inte kände jag det så i alla fall.

Kurt Cobain slog an tonen för ett 90-tal präglat av ekonomisk kris, utslagning och massarbetslöshet. När jag lyssnar på ”Nevermind” idag slås jag fortfarande av hur starka låtarna är, med vilken ursinnig energi de framförs och hur rätt i tiden den skivan kom. Men man kan inte heller låta bli att fundera på vad det betyder att den sminkade pudelrocken sedan några år är tillbaka, nu mer folklig och populär än någonsin, rentav schlagervinnande. Något säger mig att vi snart får en Nirvana-revival. Kommer 2010 års schlagervinnare vara klädd i en trasig flanellskjorta, skrikande ut sin frustration och ångest? Kanske.

// joakim

3 Comments:

Blogger Lassepatric said...

Jag gjorde lumpen när Nevermind kom & den skivan var otroligt stark då & är det fortfarande idag. // Patric

7:05 fm  
Anonymous Anonym said...

Kul Joakim att du är med oss....kanske vi har en ny kategori här: Året var....smells like it..apropå teen spirit. Några riktigt starka låtear på denna skiva och deras MTVsessi0n är bland det starkaste livematerialet som någon grupp framfört hälsar
Lasse Ol Man Blogger

9:02 em  
Anonymous Anonym said...

jag förundras också lite över hur bra skivan fortfarande är när jag lyssnar på den!

och påtal om grungemodet: det är en av höstens trender modemässigt så jag tror definitivt att vi kommer få se en schlagervinnare i flanellskjorta snart.

11:57 fm  

Skicka en kommentar

<< Home