Årets skivor 2006 Plats 3 Patrics val: Lloyd Cole - Antidepressant

2006 var året när Lloyd kom tillbaka. Under den tid som i brist på bättre vetande kallas för ungdomen så sökte jag ofta tröst hos Lloyd Cole. Jag lyssnade oerhört mycket på hans fjärde och femte skiva. ”Lloyd Cole” och ”Don´t Get Weird on me Baby”. De skivorna var fulla av pärlor som ”What do you know about love”, ”Ice Cream Man” och inte minst ”She´s a Girl and I´m a Man”.

Sedan trädde Lloyd in i trädan. Dels började nog jag att tröttna när jag upptäckte nya intressanta artister och dels så började mannen att gradvis göra sämre skivor. Det lät som om han inte längre trodde på det han själv gjorde. För några år sedan hörde jag att Cole hotade att sluta göra skivor om försäljningssiffrorna fortsatte att dala. Inte säljer karl’n något bättre idag men det är kanske just denna uppgivenhet som gjort att mannen blivit intressant igen. Antidepressant är en skiva där Lloyd Cole en gang för alla inset at than inte är ung och fräsach längre. Han är en föredetting. "No longer angry, no longer young, no longer driven to distraction, not even by Scarlett Johansson" sjunger han I den fullständigt strålande “Woman in a bar” och här inser man att han verkligen accepterat sig vara en medelålders man.

Så helt plötsligt funkar sentimentaliteten (som så länge låtit sökt) perfekt igen.

// Patric