Årets comeback 1

När gamla legender går ur tiden, som Isaac Hayes, så gör andra comeback.

Och som de gör det minsann.

Några av er skulle kanske inte kalla King´s X för legender. Andra tjuter av lycka så fort något nytt kommer ifrån hårdrockarna.

Under några år där på 80-90 talet så var King´s X heta, så heta.

Så har de då gjort det igen med att släppa en fullständigt helt enormt strålande skiva i sin XV.

Men låt oss ta det i ordning. Trion bestående av enorma musiker & sångare (ja faktiskt alla tre) var alla musikers och recensenters stora älsklingar. Tyvärr så sålde de inte direkt så mycket skivor.

Doug Pinnick - bas, Ty Tabor - gitarr & Jerry Gaskill - trummor blandade Beatles, hård rock & progg på ett alldeles eget sätt. Det blev aldrig tråkigt att lyssna på dem och dessutom hade de med sina kristna texter något mer att säga än de flesta andra hårdrocksbanden. 1988 så släpptes debutalbumet "Out of the silent planet" med sin titel hämtat ifrån författaren C.S Lewis sience fictionroman med samma namn (Utflykt från tyst planet på svenska.)

Med sitt andra album "Gretchen Goes to Nebraska" så började stora saker hända, kollegor spelandes i stort sett i varje konkurrerande band prisade dem. Låten "Over my Head" blev dessutom en smärre hit. Texterna var fortfarande hämtade mycket ur C.S Lewis värld. Man minns också texthäftet som var sida efter sida med en psykedelisk saga om Gretchen.

1990 så kom deras stora mästerverk. "Faith Hope Love". På första sidan i texthäftet så citerar de kärlekens kapitel ur Paulus brev till Korintherna (1 Kor 13) som avslutas med orden om tro, hopp och kärlek. Det här är en episk skiva som man aldrig kan tröttna på att lyssna på. I min värld så har den varit omöjlig att överträffa ända tills nu?

1992 så kom "Dogman" som visade upp ett tuffare King´s X och som var deras sista skiva so höll någon högre klass innan årets släpp vill säga. Med XV så är de religiösa grubblerierna tillbaka och de knäckande melodierna och de vackra harmonierna. Den består av en skiva där man för varje ny låt hajar till & reagerar, "just det ja, den är bra". Om ett halvår eller så kan jag kanske svara på om den är en bättre skiva än "Faith Hope Love" men tills dess, vem bryr sog när ett band jag för länge sedan räknar ut är så bra.

Så bra!

// Patric