Melodifestivalen

Det går liksom inte att låta bli att kommentera. Det är över oss som det värsta fotbollsvm. Man tror att det gäller jordens framtid när Carola tappar en klack och att världskriget är över oss när någon "nobody" från Norge provocerar vår Carola. När jag sent igår kväll kom hem ifrån jobbet så slog jag på teven för att slötitta (man kan alltid hoppas att det är CSI) och så stod hon där i egen hög person schlagerdrottningen och sjöng Invincible. Men bara några låtar senare så buade stora delar av publiken när Island skulle uppträda. Tydligen hade sångerskan som kallar sig för Silvia Night gjort sig impopulär. Efter tävlingen fortsatte det när hon anklagade Carola för att ha haft sex med tävlingschefen och att hon (alltså Silvia) själv sett det i en bil. Silvia är tydligen en figur ungefär som Dan Beckman eller Kurt Olsson, hon finns alltså inte på riktigt & spelar provokativ. Trots det så känns rena lögner allt annat än roligt.

Men så var det ju det här med musiken. Det var det man skulle tävla i va?

Låten & hennes sätt att sjunga får mig att tänka på Britney Spears. Det är ett Cherion-sound man försökt skapa & man har faktiskt lyckats rätt så bra. Jag luras med i groovet i alla fall trots att jag antagligen är ensam om det.

Sedan så är det texten som är så där skamlöst kaxig att jag inte kan göra annat än att le. "Nu är melodifestivalen att gratulera för nu har Silvia Night anlänt!" Ja, så kan man se det. Sedan har man på äkta Britney Spears sätt slängt in ett snabbt pratparti där Silvia ringer Gud. Hade det varit på riktigt hade det varit för mycket men nu är det melodifestival & det är show & jag tycker att Siliva hade behövts för att göra lördagen uthärdlig. (För trots att jag klagar så kommer jag att sitta där framför teven & glo hela kvällen).

Jag är svensk & jag kommer att hålla på Carola trots att låten är alltför svag. Nyss var det äkta rock med Per Persson & idag är det glittershow, det svänger snabbt här på bloggen.

// Patric