Starstruck, baby, starstruck

Den här bloggen är ju inte känd först & främst för sina personliga inlägg där bloggarna blottlägger sitt privatliv inför vem som än vill läsa. Det är ju inte utan att man kan bli trött på liknande bloggar. Vem bryr sig blir frågan.

Nej vår ambition är istället att läsaren (och främst vi själva) skall inspireras & kanske ibland irriteras.

Men nu kan jag inte låta bli. För nyligen fick jag träffa ett av mina favoritband. Jag hade precis predikat på Gullbrannafestivalen och kom ner backstage & där så förberedde sig Blindside för sin spelning (som var fulllkomligt knäckande bra). Jag fick tillfälle att prata en stund med dem om ditt & datt. Grymt skoj för en sådan som mig.

Men det pinsamma i situationen uppstod precis innan jag skulle gå vidare. Då kunde jag inte hålla min stora trut tyst & sade till sångaren Christian (skrapandes med foten som en skolpojke & klädsamt röd i ansiktet) "Det här är lite pinsamt att säga men ni är ett av mina absoluta favoritband." Efter det fanns det liksom inget kvar att säga.

Därifrån stosade den pinsamma pastorn ifrån Södertälje, bortgjord men glad över att ha fått pratat med några av sina hjältar.

// Patric