fredag, juni 08, 2007

Småstadsdesperation


Mycket bra musik föds ur desperationen över att vara född på fel ställe. Att inte finnas där det rör på sig. Att bo där allt är idag som det var igår. Att missa alla biopremiärer, att aldrig få se några konserter. Att bo i det som andra betecknar en håla.
Att vilja komma därifrån men inte kunna.

Småstadsdesperation är ett bra bränsle för att föda bra musik. Ett av de allra bästa, utan tvekan.

En av de allra bästa låtarna på just det ämnet är Emmylou Harris desperata Red Dirt Girl från 2000. På bästa country-berättar-humör berättar hon historien om henne själv och sin bästis Lillian.
Hela musiken vittnar om desperation.
Malcolm Burns produktion vittnar om desperation.
Emmylou Harris röst vittnar om desperation.
Texten rör mig till tårar.

Historien om Lillian kunde vara historien om människor jag känt. Historien om Lillian kunde kanske ha varit historien om mig själv.

"Me and my best friend Lillian
And her blue tick hound dog Gideon,
Sittin on the front porch cooling in the shade
Singin every song the radio played
Waitin for the Alabama sun to go down
Two red dirt girls in a red dirt town
Me and Lillian
Just across the line and a little southeast of Meridian.

She loved her brother I remember back when
He was fixin up a '49 Indian
He told her 'Little sister, gonna ride the wind
Up around the moon and back again"
He never got farther than Vietnam,
I was standin there with her when the telegram come
For Lillian.
Now he's lyin somewhere about a million miles from Meridian.

She said there's not much hope for a red dirt girl
Somewhere out there is a great big world
Thats where I'm bound
And the stars might fall on Alabama
But one of these days I'm gonna swing
My hammer down
Away from this red dirt town
I'm gonna make a joyful sound

She grew up tall and she grew up thin
Buried that old dog Gideon
By a crepe myrtle bush in the back of the yard,
Her daddy turned mean and her mama leaned hard
Got in trouble with a boy from town
Figured that she might as well settle down
So she dug right in
Across a red dirt line just a little south east from Meridian

She tried hard to love him but it never did take
It was just another way for the heart to break
So she dug right in.
But one thing they don't tell you about the blues
When you got em
You keep on falling cause there ain't no bottom
There ain't know end.
At least not for Lillian

Nobody knows when she started her skid,
She was only 27 and she had five kids.
Coulda' been the whiskey,
Coulda been the pills,
Coulda been the dream she was trying to kill.
But there won't be a mention in the news of the world
About the life and the death of a red dirt girl
Names Lillian
Who never got any farther across the line than Meridian.

Now the stars still fall on Alabama
Tonight she finally laid
That hammer down
Without a sound
In the red dirt ground."

// Patric

Etiketter:

1 Comments:

Anonymous Lasse said...

Patric
Vilken rysartext..nu vill jag höra den med Emmy Lou också. Går det att fånga denna längtan på svenska eller är det melodin i engelska språket som för oss dit egentligen långt bort in i Alabamas väv av betydelser?
Blogg Brother Lasse

8:12 fm  

Skicka en kommentar

<< Home