Böcker om musik 1: Fargö Rock City

Varje gång jag läser ”Fargö Rock City” (det har hänt tre gånger) tänker jag att detta är den bästa bok som någonsin skrivits.
Det är det naturligtvis inte, men Chuck Klosterman lyckas göra min barnsligt glad på varenda sida. Anledningen till det är enkel…det här är den första bok som handlar om mig. Inte direkt om min generation eller mina frågor eller något annat, utan om mig personligen.
Skulle jag skriva en bok om min musikaliska tonår så skulle den se ut precis så här. Varje kapitel inleds med en datering till exempel ”March 24, 1984” med underrubriker som just detta specifika datum ”Van Halen´s ”Jump” holds off ”Karma Chameleon” and ”99 Luftballoons” for a fifth consecutive week to remain America´s No. 1 single.” Utifrån detta berättar en berättelse om sitt liv och hur tätt förknippat kärlek och tonårsuppror och ett första jobb faktiskt är med musiken. Jag växte upp i Alfta, Hälsingland medan Chuck Klosterman växte upp i Wyndmere, North Dakota men upplevelserna var desamma. Samma frihetskänsla föddes av att öppna omslaget till Mötley Crües ”Shout at the Devil”. Det är en stund i mitt tonårsliv som etsat sig fast. Jag och mina kompisar bläddrade i tidningen ”Okej” och såg tuffa pojkar i Guns and Roses eller W.A.S.P och förstod att dessa förstått något vi hemma i Alfta (eller Wyndmere) missat. Klosterman lyckas på pricken beskriva känslan att se musikvideor med Van Halen, Bon Jovi och Poison som pekade på en värdl utom räckhåll för oss lantisar. Jag sveps igenom hela min musikaliska uppväxt när jag läser Fargö Rock City och jag gör det med ett leende på läpparna hela tiden. Speciellt bra blir det mitt i boken i det kapitel som heter ”October 15, 1988, Heavy metal´s finest hour: The three best-selling records on the planet are Bon Jovi´s New Jersey, Guns N Roses´ Appetite for Destruction, and Def Leppard´s Hysteria.” I det kapitlet går Klosterman igenom sin skivsamling och sätter ett pris på sina skivor. Han resonerar så att för en viss summa pengar skulle han aldrig mer i sitt liv lyssna på vissa skivor. Han skulle slänga skivan ifråga, aldrig mer köpa in den och aldrig mer sätta sig aktivt i en situation där han lyssnar på den för en viss summa pengar som han kallar för skivans Jack Factor. Kiss Animalize har en Jack Factor på $200, Ozzy Osbournes Blizzard of Ozz $1000 och Metallicas …And Justice for all $294. Den skiva han skulle behöva ha mest pengar för är Guns N Roses Appetite for Destruction med en Jack Factor på $5001.
Detta triggar igång mina egna tankar. Vilken Jack Factor har mina favoritskivor? Jag skulle dock kräva rätt mycket pengar innan jag lovar att aldrig mer läsa Fargö Rock City, det skulle göra livet ganska mycket fattigare.