Gamla hjältar faller

Det finns få saker som är så smärtsamt som att se gamla hjältar tappa allt det som en gång gjorde dem stora. Alftas stora son Per Persson är den senaste i raden. Medan kollegorna i band som Wilmer X & Eldkvarn klarar av att producera skiva efter skiva så var "Sekunder i Sverige" från 1995 det senaste Persson gett ut (om man bortser ifrån låten "Ikväll tar vi över stan" som visserligen är en riktigt bra låt). Det som var ett av Sveriges absolut bästa band både på skiva & live försvann helt enkelt. Det är tider att sakna & minnas. Men så var jag på besök uppe i hälsingland & såg att Persson skulle spela i Forsparken hemma i Alfta. Detta var något jag absolut inte fick missa. I efterhand så önskar jag så att jag missat det hela. Jag önskar att jag missat det av 3 anledningar. 1) Bandet - musikerna var i det närmaste amatörmässiga. Jag har visserligen all respekt för Per om han vill gå vidare. Vill han det så får han nog skriva låtar för nu istället för att köra gamla låtar med den nya banduppsättningen. Att köra låtar som bygger på grymma dragspelsmelodier med bara gittar blir fattigt. 2) Perssons själv - När det begavs sig så rankade jag Persson som en av våra bästa livesångare. På Håkan Hellström manér överglänste hans känsla all den teknink han inte har. Men nu har Persson helt okoncentrerad & sjöng taffligt. 3) Mig själv - det var i det närmaste patetiskt att försöka återuppliva/leva gamla tider. Idag är det nya band som gäller. Hälsingland, som en gång i tiden genom Persson, Traste & Sigge Hill dominerade, har hamnat på efterkälken. Jag önskar så...en liten våt dröm att Persson samlar ihop sitt pack igen & låter Magnus Lind, Magnus Adell och kanske till och med Niklas Frisk vara med & skapa ny magi. För visst finns det där någonstans i Perssons stora hjärta.
// Patric