Kan musiker glömmas bort?

Det kanske är på plats att ge enslags reservationskommentar till en av våra nya kategorier; Kan man verkligen glömma bort en artist? I våra hipp-hoppsamplade tider där musikaliska utforskningar samsas med mer eller mindre stulna plagiat ... det är inte lätt att se ursprung och peka på "äkthet". Det kanske är i själva liveframförandet som det uppstår en elektrisk känsla av närvaro mellan publik och artist. Och den musik man gör kan också vara eklektisk. Frågan är om det går att göra något alldeles oerhört orginellt? Jag vill lyfta fram några artister som tycktes vara bortglömda men kom i rampljuset. Givetvis förekommer spekulationer inom musikindustrin som led i marknadsföring av artister, m e n visst bryter äkthet och originalitet fram även om man gör covers eller hellre tolkningar av andra låtskrivares material:

1. Helt plötsligt upptäcks artister efter sin död. Eva Cassidy blev ett stort namn efter sin död och här kan man lyssna till en begåvning som tyvärr inte fick uppleva de riktigt stora framgångarna under sin livstid. www.evacassidy.org/
2. De får ej glömmas bort. Jag skulle vilja lyfta fram en av de riktigt stora gitarristerna och sångarna Link Wray . Link Wray har haft en sådan där berg - och dalbanekarriär från att ha varit stor redan på 195o-talets slut och sedan blev han, som så många andra, bortdribblad i musikbranschen. Under 1970-talet återkom han med eget inspelat material på sin 8-kanalsbandare och i slutet av sin karriär fick han upprättelse som musikleverantör till kultfilmer som Pulp Fiction m m

LinkWray avled i höstas i en ålder av 76 år i Danmark. Vi glömme r inte Link Wray.
Jag ska återkomma till denne märklige person och innovatör av ett gitarrsound som man stundtals kunde skära hål i universum med....http://www.linkwraylegend.com/