torsdag, september 06, 2007

Böcker om musik 9: He's a Rebel: Phil Spector: Rock & Rolls Lengendary Producer


Man kan undra om galenskap går hand i hand med genialitet. Detta är väl en fråga som ofta dryftats. Många genier är galna & många galningar är genier. Det är i alla fall den bild man får av filmer (där varje massmördare är ett geni i sitt slag) eller där artister eller konstnärer ofta har en skruv lös. Innan jag snöar in på detta fullständigt så kan jag i alla fall konstatera sedan jag läst Mark Rinowskys bok att Phil Spector faller lätt inom dessa ramar "geniet" & "galningen".

Det Phil Spector gjorde för tjejpopen & popmusiken är vad Henry Ford gjorde för bilismen.

Soundet, produktionen. Att för egen del utnyttja artisterna. Han var stjärnan som första producent i historien. Artisterna betydde lite i jämförelse. Vid ett tillfälle så hörde The Crystals sin nya singel på radion bara för att upptäcka att solopartierna är utbytta mot en annan artist som Phil för tillfället tyckte bättre om. Utan tvekan för det kommersiella värdets skull kallade had det hela för en ny singel av The Crystals i alla fall.

Boken är full av historier om hur en skrupelfri Spector utnyttjar människor i sin väg som kan hjälpa honom i karriären. Redan som 18-åring börjar det & så fort han tagit ett steg på stegen sparkar han utan tvekan på den som juts hjälpt honom eller gett honom chansen. Med tiden blir allt bara värre. Han hotar Ramones med pistol för att få dem att göra sin bästa skiva, han hotar folk på partyställena han finns på. Han låser in sina fruar (ett möster som upprepades 3 gånger). Han adopterar barn som han sedan bara ignorerar. Han ger anställda sparken efter åratal av tjänst för att de ber om löneförhöjning. Han är fullkomligt brutal mot alla musiker som han låser in i studion...men han producerar fullkomligt perfekt popmusik.

Hans lista på artister han producerat är imponerande. Här följer bara ett axplock: The Crystals, Beatles, George Harisson, John Lennon, The Ronettes, Gene Pitney, Righeous Brothers, Cher, Ramones & Starsailor.

Det skall till & med finnas en i stort sätt färdig skiva med Celine Dion undanstoppad i Spectors bankfack.

Phil Spector gjorde sig under en period omöjlig i branchen i tiden mellan flickpopen & Beatles. Han producerade sitt kanske största mästerverk med Ike & Tina Turner "River Deep and Mountian High". Men vid det laget var folk så trötta på personen Spector att man vägrade spela skivan på radion eller ta in den i affärerna eller alls promota den. Branchen gjorde allt för att döda den. Något som lyckades. Singeln floppade totalt & skivan släpptes inte ens i USA då det begavs sig. I England var den som högst på 102 plats. En placering på försäljningslistan som Phil Spector skulle ha fått om han släppte en skiva där han fes.

Personen Spector förstörde för producenten Spector men antagligen hade han aldrig varit producenten Spector utan personen Spector.

De sista kapitlen av boken är bara rent tragiska. Hur B-skådisen Lana Clarkson hittas död i Spectors lyxvilla & hur överbetalda advokater desperat försöker visa att vraket var Lana & inte Spector för att få alla att tro att det rör sig om ett självmord.

Denna rättegång pågår i skrivande stund. Bloggen får väl anledning att återkomma.

// Patric

Etiketter: