Höstens skivflod nr 2

Självklart antar jag Patrics utmaning. Här är några av mina favoriter från denna sida halvårsskiftet:

Symphony X ”Paradise Lost” – smattrande baskaggar och blytunga gitarriff. Komplicerade låtstrukturer, taktbyten och texter baserade på Miltons klassiker. Jag trodde inte att en platta i genren progressiv hårdrock skulle tillhöra mina höstfavoriter, men så är det. Jag har kanske sett Sagan om Ringen–trilogin tillsammans med min son för många gånger.

Circus Maximus ”Isolate” – mer hårdrock i den progressiva skolan. Inte lika tung som Symphony X, men bra. Från Norge, som en hel del annat i genren.

Emily Haines & Soft Skeleton ”Knives Don't Have Your Back” – vackert vemod från en i kollektivet Broken Social Scene. Kanske inte lika bra som kollegan Feist, men nästan.

Crowded House ”Time on Earth” – Stabil och trygg medelålderspop. Man kan inte beskylla dem för att vara nyskapande men de har lyckats göra ett knippe vackra sånger om saknad och tid som gått. Tillägnad trummisen Paul Hester som tragiskt tog sitt liv.

Linda Thompson ”Versatile heart” – Tillsammans med sonen Teddy har hon gjort ett fulländat album. Rufus Wainwright bidrar med snygga ”Beauty”. Hennes röst är fantastisk.

Just nu väntar jag på ett paket innehållande Plant & Krauss, Kamelot samt ett par plattor med Pendragon – det blir m.a.o. mer progressiv musik. Mando Diao och Kjellvander är också givna inköp.

Jag skickar stafettpinnen vidare…

// joakim