fredag, september 19, 2008

Popkommentar 52: Det nya hoppet


Jag är barnsligt förväntansfull.

Så där som man var när man var 16 år & Whitesnake skulle släppa ett nytt album.

Jag läste någonstans, minns inte var, om ett skotskt band som denne någon kallade för det bästa skotska bandet någonsin. Glöm då inte att Primal Scream kommer därifrån.

Så jag gjorde som man alltid gör nuförtiden & googlade & hamnade på deras hemsida. Där går det att höra några smakprov & dessa räcker för att däcka en sådan som mig. Kolla här.
Flowers and Football tops som är öppningsspåret är helt enormt bra.

Jag får gåshud & hjärtklappning av lycka.

Skivan är inte släppt i Sverige än, men de goda omdömena börjar trilla in. I SVD skriver Andres Lokko som passar på att ge skivan full pott: "Det här händer inte ofta, det där debut albumet som sammanfattar allt vi verkligen behöver och pekar ut en ny riktning för popmusikens nästa decennium.

Men den svartklädda skotska kvartetten Glasvegas är något lite mer än det." Han fortsätter "Varje refräng är ett romantiskt panoramafönster mot hela rockhistorien, varje refräng skräddarsydd för fuktskadat brittiska fotbollsläktare"

I Sonic fortsätter det på samma sätt. Niklas Elmér ger den 10 av 10 möjliga & skriver: "Det finns ett samspel mellan text och musik på Glasvegas debutalbum som är sällsynt inom samtida popmusik. Musiken lånar från ett halvt sekel musikhistoria, där i synnerhet The Proclaimers två första album framstår som särskilt betydelsefulla, men det som gör helheten så unik är att James Allan verkligen kan skriva texter som bottnar i sociala missförhållanden och svåra ämnen utan att det blir vare sig banalt eller plakatpolitiskt. »Geraldine«, till exempel, en rak redogörelse för en socialarbetares tillvaro som bärs av en så skimrande melodi och så självklara doowopkörer att man knyter varje hand i tyst protest varje gång man hör den.
Det är måhända en stundens ingivelse, och kommer kanske att gå över, men just nu framstår Glasvegas första album som det bästa brittiska debutalbum jag någonsin hört. Jag är mållös på ett sätt jag sällan blir av popmusik numera, och glad att jag får vara här för att höra det."

Förstår du pirret efter att ha lyssnat & läst?

Då springer du, precis som jag iväg till skivbutiken så fort det bara kommer att gå.

// Patric

Etiketter:

2 Comments:

Blogger Joakim said...

Blev inspirerad och sprang till bengans och gjorde ett inköp. Lyrisk efter en första genomlyssning. Tack för tips!

// joakim

4:51 em  
Anonymous Anonym said...

Hej Bloggbrothers
Tidig timme men måste få ur mig en rad. Tän att man kan bli glad för "music about the sad". Fick en hastig lyssning närPatric var här senast, Det här är en mix av inställda protester som bottnar i ett rop på rättvisa....musiken påstår och svarar samtidigt med små berättelser ur vardagslivet...Oasis, U2 och sen behöver man inte ens jämföra alls förståss. Bra
Lasse

5:49 fm  

Skicka en kommentar

<< Home