Böcker om musik 2: The Dirt

Givetvis.
Det går liksom inte att undvika. Den skrämmande, underhållande, tragiska, roliga och fantastiska berättelsen om Mötley Crüe.
Du har säkert redan läst den.
Har du inte det så är du bara att gratulera. Det här är läsning som inte går av för hackor. Jag överdriver inte när jag skriver att jag sträckläste den. Jag överdriver inte heller när jag skriver att jag aldrig mer kommer att läsa den igen. Fyra tragiska personer Vince Neil, Tommy Lee, Nikki Sixx och Mick Mars berättar på varsitt håll historien för journalisten Neil Strauss. Den är tragisk för man märker snart att världsbilden var och en av dessa fyra har skiljer sig enormt från varandra. Den är skrämmande när man läser om alla urartade fester och alla människospillror dessa fyra trampat på. Alla tjejer de satt på och alla de knarkat ner och tagit med sig i fallet. Underhållande av egentligen samma anledning men också för känslan av att få följa med dem backstage. Rolig, just för att den är rolig. Jag tror att det mesta är Neil Strauss förtjänst som ställer deras berättelser mot varandra på ett sätt som visar att de nog inte alltid har alla hästar hemma i hagen. Fantastisk just för att vi får följa dem ifrån att de var utfattiga unga män utan arbete som bodde i ett råtthål till hus, över de första spirande framgångarna och det världsherravälde de till slut uppnådde. Det som berättelserna visar är att trots alla pengar, alla tjejer, all framgång så blev ingen av de fyra ett uns lyckligare, snarare tvärtom.