Popkommentar 47: Willie Nelson - Getting over you

Det är den där känslan av att hjärtesorgen kommer att krossa mitt liv som håller musiken vid full vigör.

Jag minns en kompis som slutade äta, knappt gick ut ur lägenheten & mest satt uppe hela nätterna och lyssnade på musik, musik & mer musik.

Den där känslan av att hjärtesorgen aldrig kommer att släppa & vara resten av mitt liv har skapat massor av bra musik.

Här kan man nämna hur många skivor & låtar som helst.

Men när jag lyssnar på Willie Nelson och Bonnie Raitt så längtar man nästan till detta tillstånd, så vacker beskriver dem det. Deras röster passar inte direkt varandra egentligen, men det blir så vackert ändå. Som om det som skaver ger låten än mer känsla.

Sunsets make me cry
Old pictures make me grin
But I don't really care
To see your face again
These are the things I say
But they're so hard to do
Like gettin' over you

Hur skall man kunna komma över hjärtesorgen? Nelsons & Raitts fråga känns högst befogad till och med för en helt lycklig man som jag.

// Patric