Och nu... lite konstdebatt på Popbloggen

Efter att en elev på Konstfack spelat psykiskt sjuk som en del av en "installation" och efter en del andra tvivelaktiga utställningar har det uppstått en debatt om vad som egentligen är konst. Det deprimerande i denna debatt är att de som borde vara de mest lärda och kunniga ger de mest förvirrade svaren. Ett vanligt svar från s.k. "konstvetare" är att "konst är det som konstvärlden anser är konst". En del säger t.o.m. att "konst är det som konstnären anser är konst". Så om jag rånar en bank för att visa på "kriminalitetens sociala dimension" eller "det väpnade hotets effekter på det mänskliga ansiktets uttryck" eller något liknande så är det inget bankrån, inte om jag går på konstfack och tillhör "konstvärlden". Då är det konst. Eller om jag hänger upp en brandvarnare i taket. Konst!

Varje sunt tänkande människa vet att detta är skitsnack! Det är lika dumt som att säga att skor är allt det som en skomakare gör. Normalt definierar man ju en skomakare som en person som gör skor, inte tvärtom. En skomakare kan ju faktisk göra saker som inte alls kvalificerar att användas som skor, alldeles oavsett vad han eller andra skomakare säger om saken. Men en duktig skomakare gör bra och snygga skor, skor som uppfyller sitt syfte, nämligen att skydda fötterna när man är ute och går. När det gäller konst är det uppenbarligen helt ok att vända på all språklig logik.

Men, men... har man en gång blivit duperad av postmodernistiskt mumbo-jumbo så är det inte så lätt att se klart. Och jag tror att det är många "konstnärer" och "konstvetare" som inte vill se klart för det är så bekvämt att gömma sig bakom en definition som säger att allt det jag gör är konst, jag behöver aldrig kunna något ordentligt, behöver inte träna upp hantverksmässighet och skicklighet. Ut och spela psyksjuk bara! Eller gör en karikatyr på en helig person. Simpelt effektsökeri kallas det.

Jag skulle vilja, i all ödmjukhet, slå ett slag för en annan definition av konst, inkluderande musik, litteratur, dramatik, musik, film etc, som är så mycket enklare att förstå, men som gör det så mycket mera ansträngande för konstnären, musikern, författaren osv. Jag tror nämligen inte att konst kan förstås utan att sättas i relation till människan. Så hur man besvarar frågan "vad är en människa?" blir styrande för hur man besvarar "vad är konst?".

Utan att ens vara i närheten av ett helt fullständigt resonemang så skulle jag vilja hävda att konst är det som visar på sanningen om människan och som ger vägledning i en tid av förvirring. Eller som Dante sa: "syftet med (det konstnärliga) arbetet är att befria dem som lever i elände och leda dem mot lycksaligheten". Som en traditionell gospel ungefär.

Detta är säkert ett försök till definition som de flesta på konstfack skulle avfärda med en överlägsen fnysning, men det skiter jag högaktningsfullt i. Om jag i mitt sökande efter ett svar på vad som är konst väljer mellan hur Dante, Shakespeare, Bach och David Eugene Edwards såg/ser på sin egen verksamhet och svaret från en Lars Vilks eller Ernst Billgren, då är valet inte svårt. Inte för mig.

// Joakim