101 kristna skivor du måste höra innan du kommer till himmelen 11: Sixteen Horsepower - Secret South

En bättre start på 2000-talet gick knappast att få. Secret South var den skiva som gjorde att David Eugene Edwards hamnade i toppen av min lista över hjältar. Visst hade Sixteen Horsepower gjort skapliga (läs bra) skivor tidigare men detta var något helt annat och nytt.

Den här skivan placeras högst upp bland de skivor man aldrig kommer att komma undan hur långt livet än blir. Jag anar att Secret South kommer att spelar på repeat på något skumt (i en bra betydelse) litet café i himlen. För Secret Southär som livet självt. Skivan blandar livets mörker och tunghet med dess glädje och fröjd. Emellanåt är det tungt och dystert och goth som i “Clogger”. Då tror man att högtalarna skall vibrerar sönder av alla ljud som skall få plats i dem på samma gång.

Ibland är det vackert, smygande och trevande som i "Burning Bush" som handlar om att ana Gud vid sin sida.

“See my tears good father
Will they wash it away
All my dirt from your holy feet
No i don't believe it works that way
'cause you ask for nothin'
'cept to be by my side."

Överhuvudtaget så är det strålande texter rakt över och fullt melodier som aldrig vill släppa tagen om huvudet. Många av texterna handlar om att inte kunna släppa en tro som man ofta får anledning att ifrågasätta. Som i "Poor Mouth"

"Heard the voice of my master callin' me
From deep in the hollow
Said that i must follow him there yeah
Is any place darker for me
With all them wolves about
Well it's a poor mouth that i wear."

Ibland förvandlas det till rena lovsånger som i "Praying arm lane"

"All the boughs bend for us
All the earth awaits thee
All the stones they will cry out
An' ev'ry tongue confess thee."

Eller i Bob Dylans lovsång "Nobody C´ept you"

"nothin' 'round here to me that's sacred
'cept you, yeah you
nothin' 'round here to me that matters
'cept you, yeah you

you're the one that reaches me
You're the one that i admire
y every time we meet together
i feel like i'm on fire
nothin' matters to me
and there's nothin' i desire
'cept you, yeah you

nothin' 'round here i care to try for
'cept you, yeah you
got nothin' here to live or die for
'cept you, yeah you

as a kid i'd hear it
yes in church all the time
make me feel so good inside
so peaceful, so sublime
now nothin' does remind me of that
old familiar chime
'cept you, yeah you

Det här var på den tiden då David Eugene Edwards rent musikaliskt inte drog sig för att vara publikfriande med banjo och dragspel som för att lätta på det som annars skulle bli en allt för mörk bild.

Amen...

// Patric