Året var 2008
Det är nog ett tecken på att man är vuxen när man tycker att det var ganska nyss man skrev ett inlägg på bloggen men inser att var nästan två månader sen.
Och nu är snart år 2008 till ända. Det är fascinerande med tid. Mina barn talar om ett år som en evighet. I mitt liv känns varje år som går allt kortare. Jag tycker att det var nyss jag summerade mitt musiklyssnande för 2007, nu är det dags igen…
Jag tycker 2008 har varit ett ganska bra musikår. Jag insåg att jag under året inhandlat 28 CD som är producerade i år. Till detta ska läggas en del äldre album, några samlingar, en del klassiskt… Det är ungefär vad jag som heltidsarbetande familjefar har tid att lyssna på. Det kanske inte är sådär jättebra för privatekonomin, men jag försvarar mig med att man kan ha betydligt dyrare hobbys.
Nåväl här är albumen som säskilt vann mitt hjärta i år:
Opeth ”Watershed”
Brutalt, kaotiskt, mörkt och dystert. Samtidigt melankoliskt och vemodigt vackert och finstämt. Det är inget album som sätter sig i första lyssningen, det kräver sin tid.
Glasvegas ”Glasvegas”
Lika självklart som förutsägbart på min lista.
Fleet Foxes ”Fleet Foxes”
Allt som behöver sägas om denna cd tror jag är redan sagt. Slut ögonen och lyssna istället.
Ossler ”Ett brus”
Skånskt, klaustrofobiskt och mörkt.
The Last Shadow Puppets ”The Age of the Understatement”
Popromantik för alla oss som älskar Walker Brothers. Konserten på cirkus var 60 minuter popfyrverkeri.
Elbow “The Seldom Seen Kid”
Mjuk, lite proggig brittisk pop med några droppar Peter Gabriel. Richard Hawley spelar och sjunger på ett spår, bara en sån sak.
Seth Lakeman “Poor Mans Heaven”
Bra brittisk folkpop. Borde sälja bättre i Sverige.
Jonas Knutsson + Johan Norberg “Skaren: Norrland III”
Duons tredje norrlandsskiva är lika vacker som de föregående.
Bon Iver “For Emma, Forever Ago”
En ensam man med gitarr.
Detektivbyrån “Wermland”
På något sätt blir man lite upprymd vid tanken på att unga människor gör denna typ av musik nuförtiden. Det kan bli för mycket klangljud vid en rak genomlyssning, men i lagom doser fullständigt lysande.
Woven Hand “Ten Stones”
Även när DEE är som sämst är han bättre än de flesta. ”Ten Stones” är bättre än det sämsta han har gjort, men inte bättre än det bästa.
In Flames “A Sense Of Purpose”
Framförallt för låtarna “Alias”, “The Mirrors Truth” och “The Chosen Pessimist”
Och nu är snart år 2008 till ända. Det är fascinerande med tid. Mina barn talar om ett år som en evighet. I mitt liv känns varje år som går allt kortare. Jag tycker att det var nyss jag summerade mitt musiklyssnande för 2007, nu är det dags igen…
Jag tycker 2008 har varit ett ganska bra musikår. Jag insåg att jag under året inhandlat 28 CD som är producerade i år. Till detta ska läggas en del äldre album, några samlingar, en del klassiskt… Det är ungefär vad jag som heltidsarbetande familjefar har tid att lyssna på. Det kanske inte är sådär jättebra för privatekonomin, men jag försvarar mig med att man kan ha betydligt dyrare hobbys.
Nåväl här är albumen som säskilt vann mitt hjärta i år:
Opeth ”Watershed”
Brutalt, kaotiskt, mörkt och dystert. Samtidigt melankoliskt och vemodigt vackert och finstämt. Det är inget album som sätter sig i första lyssningen, det kräver sin tid.
Glasvegas ”Glasvegas”
Lika självklart som förutsägbart på min lista.
Fleet Foxes ”Fleet Foxes”
Allt som behöver sägas om denna cd tror jag är redan sagt. Slut ögonen och lyssna istället.
Ossler ”Ett brus”
Skånskt, klaustrofobiskt och mörkt.
The Last Shadow Puppets ”The Age of the Understatement”
Popromantik för alla oss som älskar Walker Brothers. Konserten på cirkus var 60 minuter popfyrverkeri.
Elbow “The Seldom Seen Kid”
Mjuk, lite proggig brittisk pop med några droppar Peter Gabriel. Richard Hawley spelar och sjunger på ett spår, bara en sån sak.
Seth Lakeman “Poor Mans Heaven”
Bra brittisk folkpop. Borde sälja bättre i Sverige.
Jonas Knutsson + Johan Norberg “Skaren: Norrland III”
Duons tredje norrlandsskiva är lika vacker som de föregående.
Bon Iver “For Emma, Forever Ago”
En ensam man med gitarr.
Detektivbyrån “Wermland”
På något sätt blir man lite upprymd vid tanken på att unga människor gör denna typ av musik nuförtiden. Det kan bli för mycket klangljud vid en rak genomlyssning, men i lagom doser fullständigt lysande.
Woven Hand “Ten Stones”
Även när DEE är som sämst är han bättre än de flesta. ”Ten Stones” är bättre än det sämsta han har gjort, men inte bättre än det bästa.
In Flames “A Sense Of Purpose”
Framförallt för låtarna “Alias”, “The Mirrors Truth” och “The Chosen Pessimist”
// joakim
Etiketter: Årets skivor
posted by Joakim @ 7:45 em
0 comments
