Moderna Klassiker

Kan man höra på direkten när man stöter på en klassiker?

Jag skall svara på den frågan själv.

Nej! Det är alltid svårt att avgöra vilken skiva som växer & växer för att vara en tidlös vän i skivsamlingen. Vissa skivor tror man det om & så tappar de all kraft efter ett tag. Andra skivor har en tendens att utvecklas.

Men när det gäller The Tough Alliance och deras A New Chance så tror jag inte att jag om 10 år kommer att ångra mig. Den är makalös.

Jag tänker på Screamadelica, Happy Mondays, brittisk dansmusik och all den indie-pop jag älskade som 20-åring.

Årets i särklass bästa skiva & definitivt en klassiker. Göteborg regerar.

Inte bara med tanke på derbyt ikväll...som jag tyvärr får se på en sportbar nära huvudstaden. Men bättre det än inget.

// Patric

Popkommentar 40: Billie the Vision and the Dancers

Det är bara att hänfört konstatera att gubben fullständigt tappat kollen.

Att dessa funnits sedan 2004 & nu släppt sin tredje skiva gör att jag längtar tillbaka till tiden som glad student på Göteborgs universitet. Där & då missade jag inget av vikt när det gällde musik. (Typ, tyckte jag då fast det givetvis är långt ifrån sanningen). Bille the Vision and the Dancers får mig att tänka lite grann på I´m From Barcelona.

Men jag tänker enormt mycket på studenter på sommarlov när jag hör musiken ifrån Billie the Vision and the Dancers.
Det är glatt!
Det är massor av text!
Det låter taffligt men enormt bra.

Det är sommarpop av finaste märke. Sedan droppas Desperate Housewifes, Seinfeld, Ola Salo, Kurt Cobain & The Pipettes i texterna.

Mest av allt tjatas det om Pablo (vem deet nu än är fick han ge namn åt förra skivan 2005; The World According To Pablo).

Bäst på skivan är den sprudlande & sprittande "My Love" och duetten "Overdosing with you" tillsammans med Hello Saferide som handlar om att överdosera på teveserier.

Jag är glad att sommaren 2007 får tillbrigas tillsammans med Billie.

// Patric

Utrotningshotade frizoner?Värmlands sista skivbutik lägger ned!

Det är kanske dags att göra ett nedslag i skivaffärsdöden. Nu var det egentligen ganska länge sen det såldes skivor...i CD-butiken. I Karlstad skriver man på sista versen i MegaHertz. Butiken har ett Ett kanonläge men inget kan i längden slå gratis nedladdning säger ägaren Johnny Lund. Nu är det i stort sett endast Knastret i Karlstad ,som säljer begagnat vinyl och CD.som kommer att finnas kvar. Heders Tore Johansson och Klaus Pedersen att ni upprätthåller en vikande marknad. Kulturarbetare är vad ni är!Men vad kommer detta att innebära för musiken? Och distributionen av musik? Den äldre generationen kanske hamnar i en slags digital skugga och klyftorna mellan de som behärskar(stjäl kanske nån annan skulle vilja skriva) nedladdning och de som av olika skäl inte gör det ökar. Och var ska man vända sig för att snacka musik,artister och möta likasinnande live? Knappast de stora varuhusen där man många gånger blir bemött med ett "slanta upp och dra...." efter köp. Bläddret i CD-stället tystnar. Nätet befriar och låser dig vid andra möjligheter..var och en sin egen lilla I-pod-therefore -I -am -together- with -me and- myself!För dig som vill läsa mer se Värmlands Folkblad , VF 19 /5 2007 eller sök på , nätet(!) : www.vf.se

Jag har varit tyst ett tag...

...det har sina randiga och rutiga skäl. Just nu lyssnar jag nästan uteslutande på dessa fina alster:

1. Feist ”The Reminder”. Jag fick den av min bror och har mycket svårt att tro att den inte hamnar på topp 3 när jag summerar 2007. Vacker, ömsint pianojazz, stompig, soulig pop, melankolisk singer-songwriter och svängigt handklapp. Det här är det bästa jag hört på mycket länge.

2. Andrew Bird ”Armchair Apocrypha”. Kräver några genomlyssningar. Men blir bara bättre och bättre.

3. Loney, Dear ”Loney Noir”. Ytterligare en gåva från min bror. Har inte hunnit lyssna in mig helt men jag vågar ändå hävda att Emil Svanängen gjort ett fantastiskt bra album. Tydligen släppte han albumet redan för ett par år sedan som egen utgåva på CD-R. Nu är den utgiven ”på riktigt”. Det är bra.

4. The Book of Daniel ”Songs for the Locust King”. Ytterligare ett exempel på att Lennart Persson har rätt, det finns väldigt mycket bra svensk musik just nu. Göteborgsbandet – som rör sig i samma genre som de ovanstående – skulle av en cyniker säkert kunna avvisas som pretentiöst nonsens. Men eftersom en cyniker gått vilse i sitt tvivel väljer jag att inte lyssna. Istället lyssnar jag till textrader som:

Oh, my Lord,
can you hear this key
strike this string of disbelief
a cold tone inside of me
no, there´s nothing here
except flesh and fear

TBOD påminner i tonen ibland lite om The Bear Quartets lugna stunder på “Personality Crisis”.

5. Low “Drums and Guns”. Det gamla lo-fi bandet har gjort ett riktigt bra album. Inte heller detta är någon partyplatta, dock. Texten på första låten ”Pretty People” sätter tonen:

All the soldiers
They're all gonna die
All the little babies
They're all gonna die
All the poets
And all the liars
And all you pretty people
You're all gonna die

// joakim

Sen artistdebut 1: Granny K

Tänk att nedkomster kan vara så långdragna. För snart två år sedan påbörjade jag och min kära sambo ett litet musikaliskt äventyr. Vi lyssnade igenom sånt material som vi gillade när vi var yngre(unga ?) Sånt material som buntades ihop och mer eller mindre slogs ihjäl av plakatbärare för det ansågs inte vara riktigt riktigt korrekt... Så kunde det gå när musikrörelsen marscherade in i en musikalisk återvändsgränd. Anders F Rönnblom (fnys vilket romantiskt trams..och Pugh hade inte han gått och blivit alldeles för kommersiell och han tog ju inte ställning....ja så lät det alldeles för ofta.
Så vid en ålder av dryga 50+ debuterar nu Karin Forsling med alldeles färska tolkningar av några nästan bortglömda låtar från 1970-talet o c h så en från 1990-talets första skälvande år, en Perssons Packlåt så att min käre bloggbroder Patric får ståpäls för hela Hälsingland ...resten av året....
Drömde och Jag ser en eld som brinner är hämtade från enligt min mening den kanske bästa LP som gjorts i detta avlånga land Ramlösa Kvarn från 1972 med Anders F Rönnblom.
Resten av låtarna är : Vandrar i ett regn (Pugh) och en "bortglömd klassiker" den starkt Hendrixinfluerade Vaggvisa med Norrbottens JÄrn .från 1977. Vaggvisor och vakendrömmar kan du faktiskt köpa tycker då den ytterst medansvarige sambon till CD:n. Gå in på Grannyk.se eller kollahttp://www.myspace.com/grannykswe.
ps jag kommer förmodligen att ta upp vårt omslag som ett av de där man minns....snart bara för att retas lite...lasse-ständig-återfallsmusiker-bara -för att... upprepning är marknadsföring...ds