Höstens skivflod nr 2

Självklart antar jag Patrics utmaning. Här är några av mina favoriter från denna sida halvårsskiftet:

Symphony X ”Paradise Lost” – smattrande baskaggar och blytunga gitarriff. Komplicerade låtstrukturer, taktbyten och texter baserade på Miltons klassiker. Jag trodde inte att en platta i genren progressiv hårdrock skulle tillhöra mina höstfavoriter, men så är det. Jag har kanske sett Sagan om Ringen–trilogin tillsammans med min son för många gånger.

Circus Maximus ”Isolate” – mer hårdrock i den progressiva skolan. Inte lika tung som Symphony X, men bra. Från Norge, som en hel del annat i genren.

Emily Haines & Soft Skeleton ”Knives Don't Have Your Back” – vackert vemod från en i kollektivet Broken Social Scene. Kanske inte lika bra som kollegan Feist, men nästan.

Crowded House ”Time on Earth” – Stabil och trygg medelålderspop. Man kan inte beskylla dem för att vara nyskapande men de har lyckats göra ett knippe vackra sånger om saknad och tid som gått. Tillägnad trummisen Paul Hester som tragiskt tog sitt liv.

Linda Thompson ”Versatile heart” – Tillsammans med sonen Teddy har hon gjort ett fulländat album. Rufus Wainwright bidrar med snygga ”Beauty”. Hennes röst är fantastisk.

Just nu väntar jag på ett paket innehållande Plant & Krauss, Kamelot samt ett par plattor med Pendragon – det blir m.a.o. mer progressiv musik. Mando Diao och Kjellvander är också givna inköp.

Jag skickar stafettpinnen vidare…

// joakim

Höstens skivflod

Här är några axplock i en diger höstflod av bra skivor.

Ryan Adams - lika bra som han var förr i tiden.

Manu Chao - lyfter ett snäpp till i sommar som all bra sommarmusik gör.

Babyshambles - hej & hå. Ett The Kinks för 2000-talet.

The Hives - Heja Fagersta. Vackert ös.

Jens Lekman - jag bara häpnar.

Michael Johnson - Gör det igen. Ett snäpp bättre.

Anna Järvinen - Bäst av dem alla.

Jag vill skriva om alla dessa här på bloggen. Så mycket skivor & så lite tid.

Ändå är det flera enormt intressanta skivor kvar att köpa. Robert Plant & Allison Krauss, Crashdiet, Keysiah Cole & Mando Diao för att nämna några.



Jag utmanar mina bloggkompisar att fylla på med flera inlägg.

// Patric

Popkommentar 43: Duetter höstens melodi

Hösten har bjudit på en hel del bra musik i olika kategorier. Jag lär återkomma med mer om Jens Lekman, Ryan Adams & Anna Järvinen.
Men just nu är dte två duetter som tar mitt stora intresse. Den ena sker mellan Anders Westin & Ane Brun - It Might as well be now...oj vad den är skön när den stegrar i intensitet.
Den andra är Lars Winnerbäck som kör ihop med Miss Li i Om du lämnade mig nu. Så oerhört vacker & tragisk.

Duetterna är höstens melodi...

// Patric

Känd från teve

Här har vi den äkta broder Daniel på teve. Titta på klippet om du vill. Ungefär 18 minuter in i klippet så ser du honom framföra sin kalas-låt Feedback Freud. Du ser den i "studio-varianten" här. http://www.myspace.com/danielrohlin

// Patric

Leslie och Jennie

Jag var på Leslie Feist igår och vill bara meddela att konserten var kanonbra. Extranumret "Sealion" var enligt mitt tycke bäst och med tanke på publikens reaktioner var jag inte ensam. Hon hade sällskap av ett mycket sympatiskt band. Men jag kom på mig själv att tänka att det skulle varit intressant att höra hur det skulle låtit om de varit tekniskt mer drivna musiker.

Sen ett litet tips jag fick från en god vän. Lyssna på Jennie Abrahamson med ett förflutet i altcountrygruppen Yukon ak. Låter riktigt bra. Släpper platta idag. Releaseparty kl 19 idag på Pet Sounds Bar.

// joakim