101 kristna skivor du måste höra innan du kommer till himmelen 10: Trouble - Trouble

Det är som att återse en gammal vän man glömt bort att man saknat.
Det är igenkänningens glädje.
Det är fruktansvärt bra.
Det svänger oerhört.

Jag inser att jag nu skrivit att det svänger om de tre senaste skivorna i serien. Men vad att göra? Lyssna själv och föreslå något annat ord, det går faktiskt inte.

Skivan innehåller typ tio av de bästa sångerna som gjordes under hela 90-talet. Rick Rubin ligger bakom detta som producent. Men han fick en skatt av låtar att producera. Det räcker med att skriva ut titlarna så börjar jag sjunga & benen dansa. "At the end of my daze", "Psychotic Reavtion" och "Black shapes of doom". Wow...

Nu skall vi dock klargöra att detta är hårt, stenhårt.

Tung hårdrock.

Kan då detta vara med på listan över 101 kristna skivor du måste höra? Tja... bandet hade innan den här skivan släppt 3 skivor med tydligt kristna texter. Idag säger bandet att det bara var en image som skulle utmärka sig då alla andra band skulle vara tuffa & sjunga om djävulen. Sångaren Eric Wagner uppvuxen i ett strikt katolskt hem hade vokabulären klar för sig.

Med texter som ”Let us pray. For those who crucify, Christ have mercy. For fools that follow fools, Christ have mercy. For those who walks in darkness, Christ have mercy. And for all of you, Christ will come again.” var den kristna stämpeln tydlig.

För oss som kristna hårdrockande ynglingar var extasen fullkomlig. Ett kanonband som var kristna...

Tänk ett Black Sabbath som är tungt så har du Trouble.

Jag har aldrig betraktat denna skiva som något annat är en skiva från ett kristet band föränn jag de senaste åren läst bandet backa från sin dåvarande image. Så visst får den vara med, det är ju ändå jag som bestämmer... sedan finns ju det eviga fullt närvarande till exempel i en sång som "Heaven on my mind": "People don't really know where they want to go, Sometimes it's hard to save your soul, We've been living' through the years, Drowning in tears he has seen my fears, Eyes can see no lies, hearts feel no pain

Hope it's not too late
Heaven's on my mind
I can hardly wait
Heaven is there for all to find

Amen!

// Patric

Böcker om Musik 13: Håkan Hellström - texter om ett popfenomen

Jag gick ner på biblioteket intet ont anande.
Jag skulle bara titta en stund & hamnade bland biografierna.
Där stötte jag på en bok som tidningen Sonic gett ut där man samlat gamla texter skrivna om Håkan Hellström.

Omslaget är fult.
Tryckningen tafflig.
Boken andas B...

Men innehållet är häpnandsväckande intressant.

Det är alltså texter saxade ur poptidningar, kvällstidningar & allmänna magasin som skrevs då & där. Det skiner av popglädje, det förs resonemang om textstölder, det berättas om kyssar av manliga poprecensenter & skrivs om riktigt bra musik som ingen kan värja sig emot. I några av texterna så förs också svennediskussionen om Håkan kan sjunga eller inte.

Här finns allt... och framförallt så skapar det ett sug efter att lyssna mer.
Våren blir kanske en Håkan-vår även detta år.

Det som slår mig när jag läser boken är med vilken enorm kraft Håkan Hellström drabbade oss med sin "känn ingen sorg" -attityd & känsla.

Än idag fortsätter det & förra våren släppte han sin bästa platta hitills... jag är glad att få finnas med & vänta på fortsättningen. Men i väntan på nya sånger så gå till biblioteket & låna boken om Håkan Hellström...

// Patric

101 kristna skivor du måste höra innan du kommer till himmelen 9: Pelle Karlsson -

Jag är skadad utav att ha vuxit upp i frikyrkan.

Det är kanske en viss överdrift för att göra den här texten mer intressant. Men sant är att min musiksmak definitivt är skadad utav att ha vuxit upp i en miljö där musik var trist, klinisk & för det mesta allmänt dålig.

De äldre i kyrkan höll för öronen om det fanns trummor eller elgittar där framme på estraden. Det spelade ingen roll om instrumenten användes, bara det faktum att de fanns där räckte för att få folk att hålla för öronen.

De äldre ungdomarna i kyrkan i sin tur lyssnade på Toto, Koinonia, Toto, Yes, Toto, Salt och så fanns det visst ett band som hette Toto. (Toto är för övrigt lika kristna som någonsin Iron Maiden men eftersom de lät extremt frikyrkliga så var det ingen som brydde sig om att skärskåda deras texter eller medlemmarnas privata liv). Jag avskydde Toto & Koinonia & alla deras kusiner & kloner.

Slickt... på ett sätt som blev otäckt.
Perfekt... på ett sätt som inte liknande livet det minsta.

Idag älskar jag artister som är lite skeva.

Jag tror att det beror på min uppväxt i en frikyrkomiljö som ofta var rädd för det skeva. Allt skulle vara perfekt & var det inte perfekt så låtsades man att det var det ändå.
Ulf Stureson låtsas aldrig.
Woven Hand låtsas aldrig.
Håkan Helltröm låtsas aldrig.

Vad har nu detta med Pelle Karlsson att göra? Tja, absolut ingenting mer än att även det slicka, perfekta ibland kan bli lyckat. Skivan "Han är min sång och min glädje" kallas för den mest vanliga LP-skivan. Hos den lokala skivhandlaren i Södertälje så får du den på CD för 20 kronor. Den sålde enorma mängder (minst 300.000 ex) & innehåller en del kristna eviga klassiker. Titelsången givetvis som är i samma klassikernivå som "Pärleporten" men också "Så stor är Jesu kärlek" och hans försvenskning utav Larry Normans "I Wish we´d all been ready" eller "My Way" mest känd med Frank Sinatra som på svenska heter "Jag håller hans hand"

Det är en självklarhet att du som vill veta något om kristna skivor lyssnar igenom den här skivan & förundras.

// Patric

101 kristna skivor du måste höra innan du kommer till himmelen 8: God´s Property from Kirk Franklin´s Nu Nation

Oj oj oj...

Vill man ha sväng!
Gillar man körer!
Önskar man att höra gospel som om det var Guds egna öänglar som sjöngo?

Släng då på God's Property from Kirk Franklin's Nu Nation. Detta är fullkomligt oemotståndligt.
Tro mig, som ung var gospel det värsta jag visste. Jag avskydde det verkligen uppvuxen i en frikyrklighet utan något större musikaliskt sväng. Ni visade sig ju vår svenska variant av gospel bara vara en blek skugga av vad det egentligen kan vara. Hur väldrillad ungdomskören än var så var det rätt trist. Ärligt talat...

En enda gång minns jag hur jag gick igång på svensk gospel. Det var ungdomskören från Pingstkyrkan i Jönköping som sjöng Bob Dylan´s "Adam gav namn åt alla djuren". Men mest handlade det nog trots allt om att tejen som ledde kören var otroligt snygg. Det kan räcka långt ibland.

Jag visste att jag inte tyckte om gospel... jag visste det väldigt väl & bestämt. Jag visste det ända tills jag 1998 stötte på den här skivan. Detta var skivan som för alltid gjorde det omöjligt att säga att man inte tycker om gospel.

Det är den fjärde av sammanlagt nio skivor som Kirk Franklin släppt. Hans skivor hamnar alla alltid högt upp på Billboardlistan. De flesta utav hans skivor är dessutom bra, väldigt bra.

Men den här är speciell. Här samarbetar han tillsammans med gosplekören God´s Property som inte låter som något annat. Det är en kör med typ 40-50 medlemmar som sannerligen krutar på när det behövs & sjunger soft, mjukt, änglalikt när det behövs.

Sedan har vi låtarna... lyssna på dessa & du må ha ett stenhjärta om du fortfarande kan stå emot & säga att du inte tycker om gospel.

Skivan gick så högt upp som tredje plats på Billboardlistan & har sålt dubbel platina i USA.

När min dotter var nyfödd så visade det sig snart vara bara en enda sång som fick henne lugn när hon grät. "My life is in your hand". Hon har bra smak den där dottern...

// Patric

Perssons Pack, Debaser Medis den 2 april

Det är med stora förväntningar jag åker in till Medis den här torsdagskvällen.
Det är jag & ungefär 500 till som har samma slags förväntningar.
Vi har längtat...
Väntat...
Hoppats...

Och nu är det dags.

Ingen av oss blir besviken.

Packet är modiga då de spelar i stort varenda låt från nya skrivan. Dessutom kryddar de med låtar som "Perssons dynamit" & "Kammahav". Låtar som jag aldrig trodde att jag skulle få höra live. Men trots allt detta så lever konserten rätt mycket på våra förhoppningar. Det är långt ifrån klockrent... Det lyfter i taket under "Tusen Dagar" & där någonstans ser man hur bra detta kommer att bli längre fram på våren... jag skall gör allt för att få se packet en gång till när de blivit varmare i kläderna...

För äntligen...är de tillbaka för alla oss som
hoppats...
väntat...
& längtat.

// Patric