Popkommentar 7 : Woven Hand med Consider the Birds

Här är anledningen till att jag ville starta den här bloggen. Allt annat jag skrivit på den här sidan har varit bländverk, det här är den egentliga anledningen. Att få hylla David Eugene Edwards. Är det någon som är värd att hyllas så är det han. Det finns ingen annan artist som så bokstavligen hållit mig vid liv.
Jag har ända sedan jag hörde 16 Horsepower för första gången vetat att detta är fantastiskt. Det är inget man bara upplever med sina öron utan med hela sin kropp. David Eugene Edwards, som var hjärnan bakom det numera nedlagda 16 Horsepower och det i allra högsta grad levande Woven Hand, drar utan tvekan in mig i sin värld. Det är en annan värld än vår. Det är en kärv drömvärld. Det är en värld där livet blir verkligt.
Hans egna röst skapar tillsammans med den suggestiva musiken ett tillstånd inom mig som ger harmoni. Det är ofta bara banjo och bas eller trummor och piano, lika ofta sjunger Edwards i en distad mikrofon som förvränger rösten.
Hans texter handlar om saker som jag inte förstår. Ibland begriper jag i alla fall att han bär på en kristen tro som han vill sprida. Det är ingen glättig amerikansk variant, det är en tro som de gammal testamentliga profeterna skulle kunna skriva under på. En tro där Jesaja känner sig hemma.
Han sjunger om en helig Gud som vi inte behandlar som vi själva vill
”Listen
Judgement is not avoided by your unbelief
Your lack of fear
Nor by your prayers to any little idol here
He owns all those cattle
He owns all these hills
Forever round the throne

Crow eye come see
Crow eye come see
The lord will not be mocked
Not by you or me”

Han sjunger om hur den allsmäktige Guden skall få alla makt överallt.
”go into the lords house
go in a mile
the lord will bow
the knees will be broken for those who don´t know how
he delights not in the strength of horses
he takes no pleasure not in the cleverness of men.”

Han sjunger lovsång till Gud men raderna direkt efter så blir tystnaden ifrån Gud påtaglig.
”Glory be to the father
To the son and the holy ghost
As it was in the beginning
Is now and ever shall be
His word without end
Amen
Amen

There´s a wolf in the piano
On the white keys
Teeth on the back
Dry Bones under animal skin am I
No tears from this eye

I feel nothing
I hear no voice”

Live går det inte att se en bättre och mer fängslande artist, tro mig. Varje konsert är en händelse snarare än bara en konsert. David Eugene Edwards lever sig in i musik till den grad att han nästan verkar sjuk. Hela kroppen rycker av spasmer och ofta vänds ögonen ut och in så att ögonvitorna skiner som spöklika spotlights. Det är fängslade. Det är underhållande och det får mig att fundera på vad jag gör i min gärning som predikant.

Under nyår var jag och min fru med i Kao Lakh och monstervågen. Under flera veckor orkade jag knappt ta mig upp ur sängen av egen maskin. Livet var svart och meningen med allt nästan förtvinade. Consider the Birds var en enda skiva jag lyssnade på om och om och om och om igen. Av allt Edwards gjort så är Consider the Birds det svartaste, det mest fängslande, det mest andliga. Att säga att han hjälpte mig tillbaka till livet är ingen överdrift.
Här är anledningen till att jag ville starta den här bloggen. Allt annat jag skrivit på den här sidan har varit bländverk, det här är den egentliga anledningen. Att få hylla David Eugene Edwards. Är det någon som är värd att hyllas så är det han. Det finns ingen annan artist som så bokstavligen hållit mig vid liv.
Jag har ända sedan jag hörde 16 Horsepower för första gången vetat att detta är fantastiskt. Det är inget man bara upplever med sina öron utan med hela sin kropp. David Eugene Edwards, som var hjärnan bakom det numera nedlagda 16 Horsepower och det i allra högsta grad levande Woven Hand, drar utan tvekan in mig i sin värld. Det är en annan värld än vår. Det är en kärv drömvärld. Det är en värld där livet blir verkligt.
Hans egna röst skapar tillsammans med den suggestiva musiken ett tillstånd inom mig som ger harmoni. Det är ofta bara banjo och bas eller trummor och piano, lika ofta sjunger Edwards i en distad mikrofon som förvränger rösten.
Hans texter handlar om saker som jag inte förstår. Ibland begriper jag i alla fall att han bär på en kristen tro som han vill sprida. Det är ingen glättig amerikansk variant, det är en tro som de gammal testamentliga profeterna skulle kunna skriva under på. En tro där Jesaja känner sig hemma.
Han sjunger om en helig Gud som vi inte behandlar som vi själva vill
”Listen
Judgement is not avoided by your unbelief
Your lack of fear
Nor by your prayers to any little idol here
He owns all those cattle
He owns all these hills
Forever round the throne

Crow eye come see
Crow eye come see
The lord will not be mocked
Not by you or me”

Han sjunger om hur den allsmäktige Guden skall få alla makt överallt.
”go into the lords house
go in a mile
the lord will bow
the knees will be broken for those who don´t know how
he delights not in the strength of horses
he takes no pleasure not in the cleverness of men.”

Han sjunger lovsång till Gud men raderna direkt efter så blir tystnaden ifrån Gud påtaglig.
”Glory be to the father
To the son and the holy ghost
As it was in the beginning
Is now and ever shall be
His word without end
Amen
Amen

There´s a wolf in the piano
On the white keys
Teeth on the back
Dry Bones under animal skin am I
No tears from this eye

I feel nothing
I hear no voice”

Live går det inte att se en bättre och mer fängslande artist, tro mig. Varje konsert är en händelse snarare än bara en konsert. David Eugene Edwards lever sig in i musik till den grad att han nästan verkar sjuk. Hela kroppen rycker av spasmer och ofta vänds ögonen ut och in så att ögonvitorna skiner som spöklika spotlights. Det är fängslade. Det är underhållande och det får mig att fundera på vad jag gör i min gärning som predikant.

Under nyår var jag och min fru med i Kao Lakh och monstervågen. Under flera veckor orkade jag knappt ta mig upp ur sängen av egen maskin. Livet var svart och meningen med allt nästan förtvinade. Consider the Birds var en enda skiva jag lyssnade på om och om och om och om igen. Av allt Edwards gjort så är Consider the Birds det svartaste, det mest fängslande, det mest andliga. Att säga att han hjälpte mig tillbaka till livet är ingen överdrift.

Wedding Singer

I morgon är det fest i familjen. Min lillebror skall gifta sig. Som ni säkert förstår är det fullt upp just nu, därför ligger bloggandet aningen lågt. Men i skallen ekar saker att blogga om. Årets låtar, årets skivor, sämsta texter, mer Bruce Springsteen, Eugene Edwards, kanske bröllopslåtar.

Tja vem vet...

Perssons Pack sjöng i alla fall så här. "Men jag tror att det blir bra, på din bröllopsdag."

Danne, det tror jag att det blir på din också.

// Patric

Tack tomten

Jultomten är snäll. Nu vet jag det om det är så att jag någonsin tvivlat på det. Jultomten är snäll för han hade med sig ett exemplar av den här boxen i sin julklappssäck. Bruce är så snygg & bandet så tajt & låtarna så bra att det gör ont i magen. Skulle tomten ha varit mindre snäll mot dig så skaffa den själv. // Patric

Dan före dopparedagen

Ville önska er alla en fröjdefull jul. Själv lyssnar jag i morgon på 220 Volt & deras Heavy Christmas det är en tradition som jag burit med mig under många långa år.

Ha det gott // Patric

Julklappsönskaningar nummer 2

Precis efter det att jag publicerade min önskan om att få en Born to Run box i julklapp så surfade jag lite förstrött på nätet & hamnade på 16 Horsepowers hemsida & såg där att de släppt en live DVD med två skivor där vi skall få se vilket kraftfullt liveband 16 Horsepower faktiskt var. Den ena skivan är ifrån en konsert 2002 i Belgien "Le Cirque Royal" & den andra skivan innehåller en del blandat material, en show från tyskland 1996, en repning hemma i Denver, nedslag från den sista USA-turneen 2004 & en snutt ifrån det som visade sig bli deras sista konsert någonsin den 17 juli 2004 i Antwerpen.

Jultomten kanske kommer två gånger... // Patric

Fåniga sångtexter 2 ? : Vandrar i ett regn

Dwet finns väl få texter som låter så naturligt och medryckande fånigt som Pugh Rogefeldts "Vandrar i ett regn" från liveskivan Ett steg till " 1975 (för övrigt ett av de bästa svenska live-albumen någonsin....)Rentav Per Gessleianskt får man utropa introt med körens "Chip chirip -ungarna dom väntar" som ett mästerverk i obegriplig körsång...som paradoxalt fungerar.
"Men så kommer ett regn ett regn ett regn som förde oss tillsammans ...naiv naiv naiv, samman gamman och amman ...allt detta låter fullständigt nödrimstokigt...men FAKTUM ..detta är en låt som fungerar mitt i alla fåniga textrader. Pugh Rogefeldts snabbaste(?) komposition någonsin , tillkommen på skoj, som inte var tänkt än annat som en lustifikation blev en "doldishit " '

...men visst finns det gott om fåniga texter som ändå fungerar....tänk att göra plågsamma noggranna översättningar av engelska låttexter...vilket för övrigt Lars Ekborg gjorde när han med hela skådespelarkonstens register från Kungliga Dramaten i en TV-sändning begick ett ömsint lustmord på Neil Sedakas gamla hit Happy Birthday Sweet Sixteen i Flamingokvintettens version: Trallala trallala hon är 16 år idag , trallal la trallala hon är 16 år idag...Hon är 16 år idag...Poetry in Motion! (för övrigt en alldeles bortglömt fungerande låt av Johnny Tillotson...)
Vi kanske är på G med en ny subgenre inom Listornas Värld ; Den mest Fåniga Sångtexten Någonsin! Om inte så hoppas vi att kärleken till musiken ändå består. Pughs låt är kanonbra skall tilläggas och det skulle inte förvåna om någon tok gör en nytolkning av låten...! En Nytoking kanske...bara för att dra i språkets möjligheter att skapa ny förståelse för alltifrån det banala till det mer seriösa...Jag ville inte stanna kvar och du sa du är ganska svår...

// Lasse

Popkommentar 12: Born to Run med Bruce Springsteen

Jultomten är snäll.
Nu vet jag det om det är så att jag någonsin tvivlat på det.
Jultomten är snäll för han hade med sig ett exemplar av den här boxen i sin julklappssäck.

Bruce är så snygg & bandet så tajt & låtarna så bra att det gör ont i magen.

Skulle tomten ha varit mindre snäll mot dig så skaffa den själv.

// Patric

Förra veckan var jag tillsammans med några pastorskollegor för ett par dagar av gemenskap. Vi är några stycken i ungefär samma ålder och situation som träffas en gång per termin för att bada bastu, tjata och be tillsammans. En av dem, Robert, hade med sig en box som han tjatade om att vi absolut skulle ta del utav. Det var nyutgåvan utav Born to Run med Brucan.

Där finns en DVD om hur skivan gjordes, själva skivan i nymastrad upplaga men framförallt en liveDVD. Det var den han absolut ville visa. Bruce Springsteen och the E street Band för första gången utanför USA. Han spelade för oss i gänget som var lite almmänt avmätta och ointresserade. Men han envisades och efter en stund an andmäktig tystnad utbrister en av mina pastorskollegor. "Man kanske skulle börja lyssna på Bruce Springsteen."
Själv var jag golvad. Born to Run har jag sedan tidigare men detta lyfte Bruce till en helt ny nivå. Min julklappsönskan är given. Snälla tomten den här boxen vill jag ha.

//Patric

Fåniga sångtexter 1: Gabriel på vita hästen

Först vill jag göra klart för er alla att jag älskar Peter Lemarc. Han har en skön röst (personlig), göra goa låtar & har fina texter. Konserten ifrån Nalen som gick på teve häromdagen var fullständigt hejdlös. Han är bra den här brodern. Mycket bra. Men även solen har fläckar & som första exempel på fåniga sångtexter vill jag lyfta fram hans Gabriel på vita hästen ifrån 1997. Vem är Gabriel & varför rider han på en vit häst? Alla verserna är under av fånighet.

Du sitter mitt i mörka natten, väntar på ett bud. Någon andas på ditt fönster, men det ser inte du. Du for från huset i går morse, och lämnade gasen på. Du kastade några mynt i kistan, och började att gå.

Gabriel på vita hästen, rider denna vägen fram
Gabriel på vita hästen, kommer när du ropar hans namn

Du har samlat alla spegelskärvor, lagt dom i butik. Dina masker har du penslat, och hängt upp på en spik. Du ber om nåt för ingenting, i brunnen är det torrt. Nu har du ett finger kvar, och det pekar bort

Gabriel på vita hästen, rider denna vägen fram
Gabriel på vita hästen, kommer när du ropar hans namn

Ärkeängeln och chimpansen, tar inte dina råd. Dom vet inte om, att himlen är en kyrkogård. Dom vill ta din andedräkt, och få dej under duk. Men du är inte botad än, för du var aldrig sjuk.

Gabriel på vita hästen, rider denna vägen fram
Gabriel på vita hästen, kommer när du ropar hans namn

Nu har jag varit elak genom att visa texten i skrift ... // Patric