Popkommentar 57: Perssons Pack - Äkta Hjärtan

Det här var skivan med vilket Perssons Pack blev Packet med hela Sverige.
Det här deras definitiva mästerverk. En skiva som man inte kan komma runt om man har något så när intresse i svensk musik. Lätskrivandet är på topp & det är en skiva som var Packet. Egentligen så är nog "Längre bortom bergen" en jämnare skiva. Jag håller nog den för bästa även om det är jämt & egentligen dumt att jämföra. Båda två är helt enkelt superbra, det räcker väl så.

Äkta hjärtan innehåller dock några svaga låtar som "Rio Libre". Men samtidigt så är det en knippe så starka låtar att man nästan tappar andan.

Inledningen är rent av knäckande. "Tusen dagar härifrån" med Jakob Hellman som gäst är packet nedmalt i all sin essens. Skall man lyssna på bara en enda låt med gruppen i sitt så liv så skall det vara den.
Till "Äkta hjärtan" har jag en egen personlig berättelse som den får vara soundtracket till.
"Fribacka väg" är (för att låna orden från Fredrik Welander) en vacker nationalsång för alla de som bryter upp från sina döende uppväxtorter för att söka lyckan på någon annan plats, men lämnar kvar kärleken. Orden är känsliga, men långt ifrån banala:
Om du stannar kvar slår fötterna rot
och gräver sig djupt ner i utarmad jord
Men landet är öppet och väntar på oss
Är det konstigt min vän att jag vill härifrån
Där det enda som växer är kyrkogår'n

Så kommer den stora hitten "Nyårsafton i New York" som har en mycket fyndig text.

Äkta Hjärtan är skivan när Per Persson triumferar som textförfattare.

Allt detta skriver jag medan en enad presskår prisar "Öster om Eden" men jag håller på min karamell...

// Patric

Popkommentar 56: Perssons Pack - Kanoner och små små saker

Något av en mellanskiva för packet. Det var ju skivan efter som slog bland folk & blev den stora skivan. Skivans brist är väl egentligen att man emellanåt hör att tiden inte riktigt fanns att skriva helt helgjutna låtar.

Några sånger är mer skelett till riktigt bra sånger. Men å andra sidan finns några av Packets bästa låtar finns på den här skivan. Faktiskt den låt som jag personligen håller som den allra bästa "Små små saker" som är mästerligt berättad till en skön melodi. Så bra har Persson aldrig sjungit.

Här finns låtar som kommenterar musikbranchen, en sång som berättar hur packet bildades & så kärlek. En (givetvis med tanke på att det är packet) bra skiva som lovar mer...

// Patric

Och nu... lite konstdebatt på Popbloggen

Efter att en elev på Konstfack spelat psykiskt sjuk som en del av en "installation" och efter en del andra tvivelaktiga utställningar har det uppstått en debatt om vad som egentligen är konst. Det deprimerande i denna debatt är att de som borde vara de mest lärda och kunniga ger de mest förvirrade svaren. Ett vanligt svar från s.k. "konstvetare" är att "konst är det som konstvärlden anser är konst". En del säger t.o.m. att "konst är det som konstnären anser är konst". Så om jag rånar en bank för att visa på "kriminalitetens sociala dimension" eller "det väpnade hotets effekter på det mänskliga ansiktets uttryck" eller något liknande så är det inget bankrån, inte om jag går på konstfack och tillhör "konstvärlden". Då är det konst. Eller om jag hänger upp en brandvarnare i taket. Konst!

Varje sunt tänkande människa vet att detta är skitsnack! Det är lika dumt som att säga att skor är allt det som en skomakare gör. Normalt definierar man ju en skomakare som en person som gör skor, inte tvärtom. En skomakare kan ju faktisk göra saker som inte alls kvalificerar att användas som skor, alldeles oavsett vad han eller andra skomakare säger om saken. Men en duktig skomakare gör bra och snygga skor, skor som uppfyller sitt syfte, nämligen att skydda fötterna när man är ute och går. När det gäller konst är det uppenbarligen helt ok att vända på all språklig logik.

Men, men... har man en gång blivit duperad av postmodernistiskt mumbo-jumbo så är det inte så lätt att se klart. Och jag tror att det är många "konstnärer" och "konstvetare" som inte vill se klart för det är så bekvämt att gömma sig bakom en definition som säger att allt det jag gör är konst, jag behöver aldrig kunna något ordentligt, behöver inte träna upp hantverksmässighet och skicklighet. Ut och spela psyksjuk bara! Eller gör en karikatyr på en helig person. Simpelt effektsökeri kallas det.

Jag skulle vilja, i all ödmjukhet, slå ett slag för en annan definition av konst, inkluderande musik, litteratur, dramatik, musik, film etc, som är så mycket enklare att förstå, men som gör det så mycket mera ansträngande för konstnären, musikern, författaren osv. Jag tror nämligen inte att konst kan förstås utan att sättas i relation till människan. Så hur man besvarar frågan "vad är en människa?" blir styrande för hur man besvarar "vad är konst?".

Utan att ens vara i närheten av ett helt fullständigt resonemang så skulle jag vilja hävda att konst är det som visar på sanningen om människan och som ger vägledning i en tid av förvirring. Eller som Dante sa: "syftet med (det konstnärliga) arbetet är att befria dem som lever i elände och leda dem mot lycksaligheten". Som en traditionell gospel ungefär.

Detta är säkert ett försök till definition som de flesta på konstfack skulle avfärda med en överlägsen fnysning, men det skiter jag högaktningsfullt i. Om jag i mitt sökande efter ett svar på vad som är konst väljer mellan hur Dante, Shakespeare, Bach och David Eugene Edwards såg/ser på sin egen verksamhet och svaret från en Lars Vilks eller Ernst Billgren, då är valet inte svårt. Inte för mig.

// Joakim

Jan Gradvall om Packets kommande skiva...

PERSSONS PACK
Öster om Heden
Skivbolag: Capitol/EMI

Inget svenskt band har en så påtaglig lukt som Perssons Pack. Per Perssons låtar luktar nyslaget gräs, snus, bensin, gräslök, myggmedel, utedass, vasst rakvatten och hembränd sprit som inte kryddats med johannesört. En typisk Perssons Pack-låt fångar känslan av Sverige på midsommardagen, dagen efter att det roliga hänt.

I 13 år har det varit tyst om Perssons Pack. Enligt vissa rykten har Per Persson försörjt sig på att köra lastbil i Hälsing land.

Under exilen har en ny generation musiker upptäckt hans musik. Lars Winnerbäck gjorde under sin turné i fjol sitt bästa för att efterlikna Perssons Packs sound med dragspel, akustiska gitarrer och ett berusat dans banesväng.

Love Antell och hans Florence Valentin har fattat att Perssons Pack var Sveriges The Clash. Det är därför logiskt att Love Antell är ny medlem i packet.

De nya sångerna på Öster om Heden förtjänar att dominera svensk musik under ­hela 2009. Dom är efter oss/Bura in mig fångar recessionens Sverige där polisen snart har fullt upp med att jaga "bensin tjyvar och blodpuddingsnattare", som Persson uttrycker det i pressbladet. Taskiga tänder, spetsiga skor är lika oemotståndlig som titeln.

Någon borde för länge sedan ha rest en staty av Per Persson vid E4:an.

// Patric

Popkommentar 55: Perssons Pack - Kärlek och dynamit

Som en fortsatt nedräkning inför det album som jag ser fram emot så mycket så vill jag ge den okunnige lite information om detta band som en tid betydde så mycket för svensk musik. Fråga Lars Winnerbäck, Moneybrother eller Annika Norlin så får ni höra.

1989 så släpptes det som är en av de fem bästa svenska debutskivor som någonsin släppts. "Kärlek & Dynamit". Det är en skiva som börjar som en ren explosion med "Sista kvällen i april" och "Hanna". Det här är ju låtar som slår allt annat. Den kanske allra största stunden är "Bröllopsdag" som på ett hälsinskt vemodigt sätt beskriver det som kunde ha blivit men aldrig blev. Överhuvudtaget så håller texterna allra högsta klass. Dessa tre låtar utgör fortfarande så här 20 år senare live-favoriterna.

Per Persson är en stor låtskrivare som för få upptäckt.

Att sedan Perssons Pack dessutom var ett av de farligaste banden som kunnat upplevas på små scener runt hela landet gör inte saken sämre. Det har sällan skådats ett tajtare band i detta land. Per Persson borde skriva lite nya låtar och samla sitt pack. De sex skivorna vi fick då; "Kärlek och Dynamit", "Kanoner och små, små saker", "Äkta hjärtan", "Svenska hjärtan", "Längre bortom bergen" och "Sekunder i Sverige" räcker inte. Det finns fortfarande ackord att slå ut och historier att berätta. En äkta orkester med en äkta låtskrivare. Snart får vi höra mer av detta.

// Patric

Den bästa svenska skiva som aldrig gjorts

För några år sedan så hade Niklas Frisk slutat med Atomic Swing och Perssons pack var på degis. Andreas Matsson hade lagt ner Popsicle & dessa två herrar träffade varandra & började att skriva sånger. De gav ut endast en singel (om jag minns rätt) "Cry no More Tears" under gruppnamnet Sweet Chariots som var en gospelkryddad skön historia.

Sedan så började ryktena spridas att Carola skulle sjunga med grabbarna eller att de skulle skriva låtar & producera en riktig rockplatta till henne.

Det är bara att försöka tänka på hur bra Carola skulle kunna vara omgiven med rätt folk & rätt låtar. En tanke som låter väldigt tilltalande. Vår svenska stjärna hade kunnat få material som motsvarar hennes potential.

Tyvärr blev det inget av detta & idag så skriver Niklas melodierna till Nina i A Camp... dessutom är han tillbaka i Packet och man kan bara fortsätta drömma hur den bästa svenska skiva som aldrig gjorts skulle ha låtit.

// Patric

Popkommentar 54: Blur

I Södertälje så finns det fortfarande en fysisk aktiv skivaffär. Hur länge den överlever är dock en annan fråga då det alltid är väldigt lite folk i butiken när jag tittar in där. Som konservativ känns det dock fortfarande kul att då & då gå till en butik & bläddra bland skivorna. (inte som förr förstås då utbudet var stort - numera säljs mest de största artisterna av förklarliga skäl)

Så jag tog dottern & gick in i butiken & bläddrade lite i rean & så vips stod jag bland DVD:erna & så såg jag en DVD av Blur med 22 videos på från hela deras karriär.

Så plötsligt var ett av mina favoritband hemma hos mig igen fast i en ny form. Det som slår mig är hur fruktansvärt bra låtarna är. de flesta av dem har jag bara hört på skiva & nästan varenda video är ny för mig. Om dem kan man bara säga att det märks att budgeten blev större & större. Men låtarna... ja... det är låtar som gör att man än gång till kommer ihåg varför man älskar pop.

Ser man på dessa videos så inser jag varför jag ville se ut som Damon Albarn med hela mitt hjärta.

// Patric