Svågerpolitik & lite tips..

Två av mina svågrar gör musik under namnet SoundFish.

För alla er som liksom jag är sålda på rythm´n´blues från 50- och 60-talet kan jag rekommendera det pinfärska bandet Eli "Paperboy" Reed & the True Loves. Det låter inte nytt, det ser inte nytt ut men det är från 2008.

Självklart bör du också lyssna in Fleet Foxes. Men det behöver inte sägas, så hypade som de blivit.

Om du inte redan gjort det, se filmen Control om Ian Curtis och Joy Division. Riktigt bra!

F.ö. ska jag skärpa mig med bloggandet.

// joakim

Folk & Rock 3

Idag är det dagen efter... på många sätt.

Det var många som vaknade efter 2-3 timmars sömn & hade bra många mil på vägarna kvar hem. Personligen vaknade jag mer utvilad än på länge då jag stupade i säng med feber i kroppen. Men med hjälp av någon amerikans förkylningsmedicin somnade jag gott redan vid 22-tiden.

Som en följd utav det missade jag både Anders F Rönnblom & Hellsingland Underground på festivalen & själva efterfesten på gården som slutade vid 6 på morgonen.

Men istället blev det lite frukostsnack med trötta människor. Där fick jag bland annat övertyga Per Persson & Magnus Lindh om att ta vägen via Mora hem.

Musiken då. Såg min kära bror Daniel Rohlin som spelade redan tidigt på eftermiddagen & det var väl inte direkt fullsatt i paviljongen där han spelade. Men det var bra. Som alltid fyndiga texter & sköna melodier framförda med finess. Har du aldrig hört så ta några minuter av din tid & klicka här. Fint på programmet var själva arrangörerna själva Granny K som fick framföra sina låtar (mestadels Anders F Rönnblom) inför ögonen på legenden själv. Dessutom framförde de egengjorda sånger & detta kan bli en trevlig skiva så småningom. Granny K drog klart mest publik av alla de band som jag såg i Paviljongen. Det märks att de är populära så här på hemmaplan.

Så kom då, de som blev den sista konserten för egen del, Per Persson & Magnus Lindh (från Perssons Pack). De genomförde en koncentrerad & väldigt skön spelning där de flesta av hitsen fick plats. Det märktes på något vis att en ny skiva kommer i september & att de återigen har något att bevisa. Det är inte roligt att leva på gamla meriter hur länge som helst.

Nog kan man hoppas på en ny festival nästa år & jag vet en artist som skulle passa in i hela detta koncept, en slags önskebokning på stora scenen Stefan Sundström med band & så solo på efterfesten.

Då lovar jag att hålla mig feberfri.

// Patric

Folk & Rock 2

Godmorgon! Så sitter jag här vid datorn vid halv 6 på morgonen. Har varit vaken mer än en timme redan & mina två tjejer sover sött i rummet intill.

Förkyld in på varje ben i kroppen skulle jag behöva sova, men det är just den rinnande näsan, halsontet & huvudvärken som håller mig vaken.

Festivalens första kväll blev det egentligen bara en enda riktig konsert som jag hann gå på. Tomas Denver Jonsson & min fru sade att han emellanåt påminde om David Eugene Edwards. Kanske man kan se honom som en blandning mellan nämnda Ewards & Gram Parson. Mest den sistnämnde givetvis. Denver är fullständigt strålande. Några andra ord kan inte sägas om honom.

Dessutom träffade jag Segmons första punkare som berättade hur han som 16-åring satt vid Segmongrillen när en folkabuss fullklottrad med olika slagord stannade till för att låta sina passagerare köpa en pucko & en mosbricka. Bussen tillhörde Grisen Skriker & segmonpunkaren startade sitt första egna band. Idag är han med i ett avsomnat Eaters.

Killen hade bland annat spelat på en beryktad festival i samma folkpark som Folk & Rock (Segmons folkets park, en mysig lite park som vittnar om bättre tider för det lilla samhället). Där bland andra Asta Kask spelade & det hela slutade med slagsmål mellan skinheads & punkare där järnkättingar & batongen användes som tillhyggen. (Läs mer på Per Dahlbergs blogg)

Som tur var gick det hela lite lugnare till på Folk & Rock.

Idag blir det fler konserter, inte minst med tanke på att jag skall fungera som presentatör. Därför blev den en tidig natt igår. Så tyvärr missade jag Dubin Fair... men så kan det gå.

// Patric

Folk & Rock

Det känns roligt att kunna rapportera från insidan utav en festival. Jag är inte själv arrangör, men min bloggbroder Lasse är initiativtagaren & entusiasten tillsammans med svärmor när det gäller denna udda festival som lyfter fram den musik som gränsar till folk & till rock.

Därför finns jag ju så att säga i orkanens centrum. Får ta del av våndor, glädjeämnen & sånt som pockar på hos en festivalarrangör.

Så här dagen innan festivalen så ser jag mest fram emot att få se de mina spela (brorsan Daniel Rohlin & Granny K), Per Persson med Magnus Lindh givetvis. Se tidigare blogginlägg om Packets storhet här, Anders F Rönnblom & Hellsingland Underground som avrundar det hela med ett mäktigt hälsingeparty i de värmländska skogarna.

Men redan i morgon Tomas Denver Johnson. Se hyllning här.

Nu gäller det att sova för att i morgon hjälpa till med de sista detaljerna (inte minst för efterfesten på lördagsnatten)

Skoj med festival.

// Patric

Årets comeback 1

När gamla legender går ur tiden, som Isaac Hayes, så gör andra comeback.

Och som de gör det minsann.

Några av er skulle kanske inte kalla King´s X för legender. Andra tjuter av lycka så fort något nytt kommer ifrån hårdrockarna.

Under några år där på 80-90 talet så var King´s X heta, så heta.

Så har de då gjort det igen med att släppa en fullständigt helt enormt strålande skiva i sin XV.

Men låt oss ta det i ordning. Trion bestående av enorma musiker & sångare (ja faktiskt alla tre) var alla musikers och recensenters stora älsklingar. Tyvärr så sålde de inte direkt så mycket skivor.

Doug Pinnick - bas, Ty Tabor - gitarr & Jerry Gaskill - trummor blandade Beatles, hård rock & progg på ett alldeles eget sätt. Det blev aldrig tråkigt att lyssna på dem och dessutom hade de med sina kristna texter något mer att säga än de flesta andra hårdrocksbanden. 1988 så släpptes debutalbumet "Out of the silent planet" med sin titel hämtat ifrån författaren C.S Lewis sience fictionroman med samma namn (Utflykt från tyst planet på svenska.)

Med sitt andra album "Gretchen Goes to Nebraska" så började stora saker hända, kollegor spelandes i stort sett i varje konkurrerande band prisade dem. Låten "Over my Head" blev dessutom en smärre hit. Texterna var fortfarande hämtade mycket ur C.S Lewis värld. Man minns också texthäftet som var sida efter sida med en psykedelisk saga om Gretchen.

1990 så kom deras stora mästerverk. "Faith Hope Love". På första sidan i texthäftet så citerar de kärlekens kapitel ur Paulus brev till Korintherna (1 Kor 13) som avslutas med orden om tro, hopp och kärlek. Det här är en episk skiva som man aldrig kan tröttna på att lyssna på. I min värld så har den varit omöjlig att överträffa ända tills nu?

1992 så kom "Dogman" som visade upp ett tuffare King´s X och som var deras sista skiva so höll någon högre klass innan årets släpp vill säga. Med XV så är de religiösa grubblerierna tillbaka och de knäckande melodierna och de vackra harmonierna. Den består av en skiva där man för varje ny låt hajar till & reagerar, "just det ja, den är bra". Om ett halvår eller så kan jag kanske svara på om den är en bättre skiva än "Faith Hope Love" men tills dess, vem bryr sog när ett band jag för länge sedan räknar ut är så bra.

Så bra!

// Patric

Festival Festival Festival Fest...

Det skulle kunna vara temat för mitt blogginlägg-. Från morgon till kväll. Semester är slut. Festivalyra tar början. Jobbet på Karlstads universitet tar snart vid. Spännande det också. Nu hoppas vi på väder, många besökare och att Folkrocken äntligen får en plats i Sverige. En kategori som finns likt en strimma bland en massa andra mer eller mindre välpaketerade festivaler. Ibland fanns exvis Perssons pack med på Bonnrock liksom "mitt" gamla Dublin Fair. Men vi längtade efter en scen med en tydlig musikalisk hemvist, så tydligt som nu folkrock kan vara i sig självt.
Här kommer för säkerhets och nöjes skull adressen , en gång till: http://www.folkrock.nu/. Och naturligtvis du bloggläsare som gillar en salig blandning av folk, folketspark och folkrock
Vi ses i Segmon den 15 - 16 augusti
Lasse