Slut på Musik

Jag skulle önska att det blev ett stopp i musikutgivningen en si så där 2 år med start i morgon. Jag har tittat igenom en del gamla Pop & Sonic och rotat i min skivsamling och inser att det finns så mycket bra musik som jag aldrig hinner fördjuopa mig i för det kommer ständigt nytt.

Detta kan skapa en liten stress-känsla hos mig som jag inte alls är nöjd med. Det som skulle vara källan till glädje blir en stressande faktor då jag inte hinner med att fördjupa mig så mycket i det som faktiskt är riktigt bra.

Ett I-lands problem av stora mått.

Skivor att längta efter under år 2008
Aerosmith - man kan alltid hoppas på en skärpning från deras sida.
The Black Crowes - party
Blur - För gammal kärleks skull
Cee-Loo - levererar alltid
Dángelo - Äntligen
Guns and Roses - Bara för att man inte kan sluta fundera
Emmylou Harris - skönhet
Håkan Hellström - Mest av alla
The Mars Volta - man mår alltid bra av mangel

Plus en hel del annat.

// Patric

När skådespelarna tar fram gitarren

Mitt första inlägg här på popbloggen, och jag skickar er genast in i min lilla musikvärld!

Jason Schwartzman, amerikan och skådespelare (nu aktuell i the darjeeling limited).
Skådisar och musik, varför kan de inte bara hålla sig inom en karriär? Varför riskera en karriär som de faktiskt är framgångsrika i, har jag alltid tyckt.
Sedan finns det alltid undantag som kanske lyckas ännu bättre inom musiken, for example Juliette and the licks. Det känns inte som att Juliette Lewis kommer att bli ihågkommen för sina filmer, trots att det faktiskt var som skådespelerska hon började. Jag kan också nämna att även Rilo Kiley's (mina personliga favoriter) sångerska Jenny började som b- skådis.

I alla fall, här har vi en kille som lyckas kombinera båda yrkena, med stil! Jag blev uppriktigt förvånad när jag hörde hans solo projekt, Coconut Records, som defintivt ligger i samma klass som hans skådespeleri (vilken inte är dåligt alls, eftersom att jag fullkomligt älskar allt han gjort)!
Visst, det må vara väldigt amerikansktindie-poppigt med stämmorna och de elektroniska inslagen, men ack så bra. Jag kom över Coconut Records via hans myspace och har varit förälskad sedan dess. Debutalbumet Nighttiming är något jag måste komma över, även om jag så måste ro över atlanten!
Som en korsning mellan Shout out louds och The Shins, fast inte lika vrickat och med lättare texter. Får mig att vilja hoppa, dansa och sjunga varje jag hör de inledande tonerna till West Coast.

Bästa låten, West Coast bör alla höra.
Coconuts' myspace: http://www.myspace.com/coconutrecords


Jag vill be om ursäkt för min inaktivitet här på popbloggen. Jag har känt mig oduglig och varit fokuserad på skolarbete. Ska genast ändras på! Lyssna nu på Jasons ljuva stämma och förbered er på all underbar musik ni kommer att bli tipsade om i framtiden.

Peace!
//Agnes