Årets låt 2006 plats 1 Lasses val: Mando Diao Long before Rock n Roll

Tänka sig att Dalarna försvarar en plats i rockhistorien år efter år. Det började med White Bear (kanske värt att ta upp i avdelningen mest bortglömda artister nästa år?) Björn Skifs och The Hives. Men det skramliga svängiga soundet från Mando Diao får åtminstone mig på fötter ....och i och för sig. Musiken innan 1954...crooners and Min vän spiken på svenska...huva...ett nostalgiskt dis skimrar bäst i skramlets tecken...."Ican make it if its god for you so play me some from 1954 " En hit- text och musik i musikalisk förening! Mando Diao - ni kanske ärver Rockriket, åtminstone mitt hjärta i år. Trodde inte det fanns en sådan energi som fortfarande skulle kunna beröra!

Årets låt 2006 plats 2 Lasses val: Sandi Thom: I wish I was A Punkrocker

I wish i was a punkrocker eller kanske var jag med då det begav sig? Nostalgin flödar i en obetalbart härlig textrad som förflyttar mig och alla yngre rakt in i det omöjliga musikaliska landskapet mellan punk och flowerpower..."Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
In 77 and 69 revolution was in the air
I was born too late and to a world that doesn't care
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair." men det blir väl ett första klassens bricolage som de franskinfluerade akademikerna skulle kunnat sammanfatta populärkultur med!Och livet är ju egentligen inte så mycket annat kanske man kan avväpna deras pompösa analyser med. Man tar vad man haver och blandar efter sin tids mått och vips så gör man en hit . Som Sandi Thom ungefär. Ja Patric, vi verkar skugga varandra i popens tassemarker...och snart är det låt nummer 1...Det som slår mig är att det finns ingen låt med från mina albumfavoriter. Glädjande nog. Jag var rädd att jag skulle stelna till i mitt trygga åldersträsk och likt en PRO:are nynna Bruce , öhh Dylanööhhh Beatles, öhhhhhhhh Hendrix uzw i all evighet blickandes baklänges för att skåda den framtid som musiken passerat för ett par decennier sen....men glädjande nog. Det går att uppdatera en gammal rockräv. åtminstone i enstaka låtexemplar!

Årets låt 2 2006 Joakims val: The Magic Numbers – Take Me or Leave Me

Jag stod kvar på perrongen när The Magic Numbers-tåget gick förra året. Trots varma rekommendationer av min bror, som har mycket gott musikomdöme, passerade syskonparet Stodart/Gannon mig helt förbi (som så mycket gör nu för tiden). Det var först i år när deras debut började säljas till reapris som jag hoppade på. Den cd:n har jag lyssnat mycket på i år (läs 2006). När uppföljaren kom var jag snabb. Men… jag vet inte vad det är, den vill inte riktigt sätta sig. Jag tycker att det finns en viss enformighet i deras ständiga växlingar. Det har egentligen inte med låtarna i sig att göra för ”Those the brokes” är fullproppad med riktigt, riktigt starka låtar. Det inser man om man lyssnar på dem en och en.

Nåväl, ”this is a song”, ”take a chance”, ”boy”, ”undecided” och ”all i see” är alla så bra att de skulle platsa på min årsbästa-listas andraplats. Men jag har valt ”take me or leave me”. Låten är skriven av Michele Stodart och är en av två låtar på cd:n som inte är skriven av hennes bror Romeo. Det är en fin ballad om brusten kärlek sjungen till ett enkelt gitarrkomp och ett romantiskt stråkarrangemang. Förmodligen ingen brottar-hit, kanske ingen hit alls. Men jag tycker mycket om den. Det får bli årets tvåa.

// joakim

Årets låt 2006 Plats 2 Patrics val: Cassie - Long way 2 go

Cassie är antagligen den mest kända artisten som fått sitt genombrott på You Tube som Lasse precis hyllade. En begåvad och (får jag lov att säga) söt flicka som kom i kontakt med producenten (och affärsgeniet) Ryan Leslie som uppmanade henne att göra dagbok av sitt liv på You Tube. Att likt ett rockband i mer modern fattning turnera sig till framgång.

Hon började ta varenda spelning som gick att få i en så ointressant (för amerikans räkning) marknad som Europa & spelade in allt som hände henne med små videosnuttar. Punka på turnébussen eller killar som stöter på henne eller vad som helst och så booom, succé.

Att de tillsammans dessutom tillsammans producerar & ger ut den mest utsökta moderna R&B som finns är inte någon nackdel.

Vilken fantastisk låt.

// Patric

Årets låt 3 2006 Joakims val: Camera Obscura - Lloyd, I'm Ready to Be Heartbroken

Ett 15 år sent svar på Lloyd Coles fråga från “Don´t get weird on me, babe”-LP:n. En klockren, catchy popmelodi. Lite uppdrivet trumkomp driver låten framåt men ett trevligt stråkarrangemang håller tillbaka. Skulle funka som schlager. Och jag tycker verkligen om referenser till mr Coles fantastiska LP från 1991.

// joakim

Årets låt 3 2006 Lasses val: Gnarls Barkley - Crazy

Ja det är nästan bedövande och irriterande som min bloggkollega Patric skrev. Jag behövér inte tänka efter så värst länge. Gnars Barkleys video och låt sitter där den sitter...."irriterande" och nästan så den gå rakt in det omedvetnas arsenal av låtar som vi aldrig kommer att glömma...redan 2006. Crazy var titeln. Upprepning var coda. Och en hit var namnet. Med risk för att personalen på Popbloggen blir beskyllda för sammansvärjning och ensidigt urval....kan inte annat än kapitulera. Detta är definitivt en av årets låtar! Så tydligen sammanfaller Patrics och Lasses smak här...

Årets skivor 2006 Plats 1 Lasses val: My Tube

Jag vet inte om detta är ett medvetet icke-val för att kallas årets skiva. Men folks, jag är överraskad över My Space Community som bara växer och växer. Se till exempel Granny K:s egen hemsida (Du kan klicka på rubriken ovanför så kommer Du dit!)!: och You Tube där jag under hösten suttit framför datorn och hänfört och med glädje odlat det förflutna i alla dess musikaliska former. Kan inte bli bättre för en gammal musikentusiast! Och så - Hur många helger som helst har jag suttit framför min dator och kollat alla nya band på My Space .Och det kanske är så att den där plastbiten de kallar för CD har mött sitt öde.Åtminstone hävdar Patrik Wikström, min kollega vidMedie- och kommunikationsvetenskap , Karlstads universitet detta i sin nyligen framlagda avhandling Reluctantly virtual - modelling copyright industry dynamics detta. 2006 kommer att gå till året när musiken tar sig andra uttryck , åtminstone sett ur teknologisk synvinkel. Så det är ingen artist eller speciell skiva utan mängden artister och låtar från långt tillbaks (lite nostalgitripp härt!) till idag som tar första platsen för min del.En ohämmad musikkonsumtion som nästan inte känner några gränser eller tidszoner.... Darra månde Electra som de gamla grekerna sa(fast Electra finns ju förståss inte kvar som skivbolag!)Och om du har dina ögon o c h öron öppna så kan du med fördel kolla in All Ears- den Daniel Breitholska varianten på ANR-funktionen och vad det leder till vet vi ej....ännu. Kanske 2007 blir det år när liverecensioner blir det enda giltiga beviset på att man är en så kallad skivartist. Och har du lust kan du ju gå in och kolla allears.se och lyssna till Drömde med Granny K- mitt och Karin Forslings musikaliska nostalgiprojekt med rötter i proggens poetiska sida från när det begav sig! Och se -kanske den nya tekniken möjliggör en musikalisk bredd som aldrig skådats- inte ens på den s k proggens tid! Kanske ett Gott Nytt Musikår där de stora skivbolagen ...i n t e glömmer musiken och artisterna! Och kombinationen My Space och You Tube blir den perfekta sammansmältningen- vi är alla musikproducenter o c h konsumenter My Tube blir det naturliga valet 2007!.

Årets låt 2006 Plats 3 Patrics val: Gnarls Barkley - Crazy

Galna...

Det är nog rätt ord att beskriva Cee-Lo & Danger Mouse tillsammans. Cee-Loo Green har ju på skiva efter skiva gett oss massor av fantastiska låtar. Jag tycker nog att albumet de släppte tillsammans är en aning överskattat, många av låtarna är skiplåtar. Men inte Crazy...

...det är ett av årets absoluta höjdpunkter.

// Patric

Årets skivor 2006 Plats 1 Joakims val: Midlake – The Trials of Van Occupanther

Jag hade en gång en diskussion med en vän om vilken LP med Kraftwerk som var den bästa. Jag hävdade att det var ”The Man-Machine” medan min diskussionspartner framhöll ”Trans-Europe Express” (som jag knappt orkar lyssna på). Vår diskussion landade till slut i ett konstaterande som är föga förvånande, vi lyssnar på musik på lite olika sätt. Han lyssnar främst på rytm och fastnar för musik som har vissa rytmiska egenskaper. Jag söker nog främst melodi och harmoni. ”The Man-Machine” är mer melodisk än många av Kraftwerks andra plattor, det är nog därför det är min favorit.

Om du är som min Kraftwerk-lyssnande vän så lägger du förmodligen inte texas-bandet Midlakes andra album som etta på årets topplista. Förutom det faktum att musiken nästan inte har något gemensamt Kraftwerk så är det melodin och harmonin som står i centrum här, inte rytmen. Midlakes musik påminner mig om Neil Young, Gene Clark, tidig Steely Dan och country-doftande amerikansk soft rock. Det låter nästan mer 70-tal än 00-tal. Kanske är det tidlöst?

Hursomhelst, The Trials of Van Occupanther är elva urstarka popmelodier, lite lätt melankoliska sångsmycken med skön stämsång. Första gången jag spelade skivan var i bilen, vilket var lyckat. Den lämpar sig synnerligen väl för tomma landsvägar i skymningen – eller kanske ännu hellre i gryningen en tidig sommarmorgon. Musiken är i högsta grad amerikansk, men funkar som ett perfekt soundtrack till en förbipasserande, vemodigt vacker, svensk landsbygd. Mina personliga favoritlåtar är "Bandits", "Head Home" och "In This Camp". Men det är en utmärkt, helgjuten, popskiva. Årets bästa, om du frågar mig.

// joakim

Årets skivor 2006 Plats 2 Lasses val: Modern Times - Bob Dylan

Ja det är bara att kapitulera för Zimmerman som dödförklarats mer än en gång. I årfick han en riktig dunderförsäljningssuccè med sin Modern Timesfullängdare. Han har inte haft så många liströkare genom åren. Däremot har han producerat ett oräkneligt antal låtar som för evigt(?) skrivit in sig i musikhistorien. I dokumentären om Dylan så tonar han ned detta med att vara störst, mest hittig osv til förmån för en mer hovsam attityd som ger en bild av en ödmjuk person. "I don`t care what people expect of me. Doesn´t concern me. I´m doing God´s work. Thats all I know" ur den spännande och bildrika biografin om Dylan-visions, portratits, and back pages.Och alla dessa kontrastrika bilder man fr av herr Dylan under åren, ödmjuk,arrogant, ironisk, sökande, ...blir väl aldrig rikigt klart förrän hans endless tour är avslutad.
Hans förmåga att knycka låtar och gestalta till eget material är häpnadsväckande. Se gärna min första kommentar från 10 september här!

Årets skivor 2006 Plats 3 Lasses val: We shall overcome:The Seeger Sessions - Bruce Springsteen

En återkomst för folkrocken och protestsången förpackad med en ackustisk aura av närhet , och spelglädje. Bruce har rotat i sina rötter och tagit upp det spår som Dylan släppte nånstans 1964-65. Här finns de allra mest folkkära sångerna som tar oss lyssnare tillbaks in den amerikanska musikens rötter.We shall overcome ger oss hopp om att musiken förenar.protesterar och ger mening åt allas röster. Det är kanske ingen typisk Bruce Springsteenproduktion med täta orgelmattor och blytung saxofon men rösten och intensiteten bär upp budskapet från de strupar som tystnat för länge sedan. Här finns istort sett alla protestsånger jag spelat mig igenom sedan 1960-talet med mina första trevande ackord. This Land is Your Land Bruce!We are all born in the USA när drömmen om friheten låter så här.

Årets skivor 2006 Plats 1 Patrics val: Dixie Chicks - Taking the Long Way

Årets skiva. Jag är själv otroligt förvånad men jag kommer inte undan. Tre superamerikanska tjejer har gjort den skiva jag tror att jag om 10 år kommer att minnas bäst när jag tänker tillbaka på musikåret 2006.

Så här skrev jag för några månader sedan...

Jag kan inte låta bli att skriva om dem.
Tre skönsjungande damer ifrån den amerikanska södern.
De sjunger stämsång som om livet hängde på det. Det är i grunden rätt så mjäkig countrypop som säljer miljontals skivor världen runt. Och då är detta med miljontals ingen överdrift alls. Deras senaste skiva ”Home” hade sålt mer än 10 miljoner exemplar bara i USA när sångerskan Natalie Maines på scen i London sade några ord angående USA:s inblandning i kriget i Irak & hur hon skämdes över att George W Bush var från Texas. Över en natt så bannlystes tjejerna från alla radiotid, försäljningen dog fullständigt och hatbrev & hotbrev & personliga påhopp följde under några år.

Nu är det dags för revanschen, och vilken revansch sedan.

Som vanligt när artister som är uträknade behöver hjälp upp på fötterna igen så kallar man in Rick Rubin. Rick Rubin är en fullständigt fenomenal producent som inte minst hjälpte Johnny Cash tillbaka till en ny storhetstid. Rick Rubin ger plattan ett stuns som är helt fantastiskt. Tjejerna spelar & sjunger med en sådan känsla att alla belackare måste sitta i något trångt hörn & skämmas.

Det är mest hela tiden så grymt vackert men med texter som visar att man minsann inte är beredda att backa ifrån det faktum att George W Bush är en pajas & att hemlandets inblandning i Irak är något att skämmas för. Men än mer är opinionens reaktioner skrämmande. Texterna handlar om att få hatbrev av främlingar för en åsikts skull & detta ifrån det mest kyrkliga & kristna området i världen, bibelbältet i södra USA.

I texterna så reflekterar man över vad en kristen livsstil egentligen är. När prästen på söndagen predikar att man inte skall döda för en överfull kyrka & när samma människor skickar landets pojkar att döda i ett helt annat land.
Man undrar om de själva skall komma till himmelen trots det de sagt.

Det här är en skiva väl värd din tid & dina pengar. Om inte för något annat så för Natalie Maines perfekta röst.

// Patric

Årets skivor 2006 Plats 2 Joakims val: Ebba Forsberg – Ebba Forsberg

Jag har varit lite villrådig. Jag hade tänkt placera Woven Hand ”Mosaic” som årets tvåa. Jag tycker att det är en fantastisk skiva (även om jag vet att Patric inte riktigt håller med). Men så gick jag långt om länge och köpte Ebba Forsberg. Efter några genomlyssningar kan jag bara konstatera att den petar ner ”Mosaic” till en fjärdeplats (trean var ju redan upptagen av Mr Waits).

Musiken Ebba ger oss är melankolisk, avskalad och lågmäld i singer/songwriter-fåran, men befriande långt ifrån krystad konstskoleångest. Musiken låter väldigt naturlig, som om den fått växa fram långsamt, bara varsamt ansad. Trots det är det inga yviga, vildvuxna växter Ebba Forsberg visar upp. Sångerna låter som man får en känsla av att de är tänkta att låta, som de ska låta, om ni fattar…

Även om hela skivan är väldigt stark kommer jag på mig med att vilja lyssna på ”Committed”; ”Kiss of Life” (fr. Björn Runges film ”Mun mot mun”), ”Vera” och ”Words” lite mer än på de övriga spåren.

”Ebba Forsberg” kommer jag att lyssna på en bra bit in på 2007.

// joakim

Årets skivor 2006 Plats 2 Patrics val: Badly Drawn Boy – Born in the UK

Med en titel som är en tydlig flirt med Bruce Springsteens “Born in the USA” landade Badly Drawn Boy (eller Damon Gough som han egentligen heter) på skivdiskarna och i mitt hjärta nådens år 2006.

Badly Drawn Boy har ju gjort skivor värda att älska tidigare, men alrdig förr så förbehållsalöst & totalt som denna. Det finns inte en enda sång som jag skulle önska bort utan det är en fullständig konstnärlig explosion. När karriären en gång kommer att sammanfattas så är detta mästerverket, sanna mina ord.

Det är en egen värld som trots sitt vemod verkar så bra, Damon bjuder in oss till. Att skivan sedan kopplas ihop med London & goda cafédagar kanske grumlar mitt omdöme.
Men jag tvivlar på det.

// Patric

Årets skivor 2006 Plats 3 Joakims val: Tom Waits – Orphans

Jag minns när jag upptäckte Tom Waits första gången. Det måste ha varit 1989-90 ungefär. Hade läst en recension och uppfattat att Tom Waits skulle man lyssna på om man ville hävda att man hade åtminstone lite koll. Jag köpte ”Swordfishtrombones” och kan inte säga att jag blev direkt knockad. Snarare fascinerad … och förbryllad. Skrammel, skrål och plåtbank och så plötsligt den vackraste, mest bitterljuva ballad man kan tänka sig. Det var olikt allt annat jag dittills lyssnat på. ”Swordfishtrombones”(-83) och ”Rain Dogs”(-85) tillhör nu mina absoluta favoriter, alla kategorier.

”Orphans” består av tre cd: ”Brawlers”, ”Bawlers” och ”Bastards”. Namnen säger en hel del om hur respektive skiva låter. Totalt 54 låtar varav 30 är nyutgivna, 14 återfinns på andra inspelningar. ”Bawlers” är balladskivan och den mest helgjutna och lättlillgängliga av de tre. Förmodligen har ingen annan har skrivit lika många vackra ballader som Tom Waits.

”Orphans” är en självklarhet föra alla Waits-fan. För den som – mot förmodan – aldrig lyssnat på honom är ”Orphans” en bra skiva att börja med. Sen är den riktigt, riktigt vackert förpackad, inte helt oviktigt.

// joakim

Årets skivor 2006 Plats 3 Patrics val: Lloyd Cole - Antidepressant

2006 var året när Lloyd kom tillbaka. Under den tid som i brist på bättre vetande kallas för ungdomen så sökte jag ofta tröst hos Lloyd Cole. Jag lyssnade oerhört mycket på hans fjärde och femte skiva. ”Lloyd Cole” och ”Don´t Get Weird on me Baby”. De skivorna var fulla av pärlor som ”What do you know about love”, ”Ice Cream Man” och inte minst ”She´s a Girl and I´m a Man”.

Sedan trädde Lloyd in i trädan. Dels började nog jag att tröttna när jag upptäckte nya intressanta artister och dels så började mannen att gradvis göra sämre skivor. Det lät som om han inte längre trodde på det han själv gjorde. För några år sedan hörde jag att Cole hotade att sluta göra skivor om försäljningssiffrorna fortsatte att dala. Inte säljer karl’n något bättre idag men det är kanske just denna uppgivenhet som gjort att mannen blivit intressant igen. Antidepressant är en skiva där Lloyd Cole en gang för alla inset at than inte är ung och fräsach längre. Han är en föredetting. "No longer angry, no longer young, no longer driven to distraction, not even by Scarlett Johansson" sjunger han I den fullständigt strålande “Woman in a bar” och här inser man att han verkligen accepterat sig vara en medelålders man.

Så helt plötsligt funkar sentimentaliteten (som så länge låtit sökt) perfekt igen.

// Patric

Popkommentar 32: Simon Webbe - Coming Around Again

Bäst just nu...en glad, gospel, soulsak. En mycket stilig svart man studsar glatt omkring i min teveruta och bakom sig har han den mest levnadsglada av låtar. En skön kör svänger med och julen är räddad. Den kommer att tillhöra Simon Webbe. Kolla själv här.

// Patric

Följetången om David Eugene Edwards

I söndags så var det fullsatt på Debaser Medis. Tryck på förväntningarna och ett förvånansvärt tryck på musiken. Nära gränsen till hårdrock så slamrar Woven Hands på för fullt. Samma förtätade stämning som vanligt men betydligt mer brutalt. På något sätt gav det sångerna en ny dimension. Inte minst låtarna från Consider the Birds lyfter i denna nya klädedräkt. Skoj också att bandet körde några 16 Horsepower låtar.
Bäst är det trots allt i de stunder Eugene Edwards hämtar mandolinen. dessutom saknade jag dragspelet.
Men vilken man, vilken inlevelse. Det stora minuset var dock mörkret. Det var tyvärr så mörkt på scenen att det under långa stunder inte gick att uppfatta Edwards ansiktsuttryck. Det var ju halva entrépengen vi betalande hade lagt för just den upplevelsen.

// Patric

Advent

Idag har dagen äntligen kommit så det är dags för att tillsammans med goda vänner få uppleva den vidunderliga David Eugene Edwards live igen. Snacka om en god dag, först en fullsatt kyrka på 1:a advent och sedan en god konsert. Livet är bra ibland.

// Patric