Jakten på den perfekta poplåten 1

Det här skulle kunna bli en långkörare.

För nog har det gjorts otaliga försök att komponera den perfekta popåten. Beatles och Beach Boys tävlades, Oasis och Blur likaså. This Perfect Day och Wannadies i Sverige. Exemplen på band som ansträngt sig i tävlan mot andra är många. Det har genom pophistorien verkat som om konkurrenssituationen har varit nyttig för skapandet av den perfekta poplåten.

Andra tävlar mot historien och sin barndoms hjältar. Andra tävlar mot tankar de har i sina egna huvuden.

Ett band som definitivt snuddade vid den perfekta poplåten vid några tillfällen var svenska Wannadies.
Ett av dessa tillfällen är "Might Be stars" ifrån albumet "Be a Girl" från 1995. Det är 3 minuter och 19 sekunder av pop-perfektion. Låten handlar om att bli stjärnor och aldrig bortglömda. Det brötar rätt rejält men uppå detta ligger den vackraste av melodier. Pär Wiksten sjunger som om detta gällde hans eget liv, vilket det antagligen gjorde. Be a Girl var skivan som breakade Wannadies i England och Might Be Stars blev en stor hit där tillsammans med andra låtar ifrån den här skivan som vi lär får anledning att återkomma till.

// Patric

Yes

Den 3 december kommer äntligen Woven Hand hit till trakterna. 20.00 på Debaser så hittar du det perfekta sättet att fira 1 advent.

Jag börjar redan att räkna ner dagarna.

Han är så fantastiskt otrokligt bra live att man bara häpnar. Som jag skrivit förr är han anledningen till att jag startat denna blogg.

Vi ses på Debaser..

// Patric

Popens hemstad

Så kommer man snart att sitta på Costa med en god bok i handen, skön musik i lurarna och storstadens puls utanför på gatan. Nu har vi bokat några dagar i London för att fira min hustrus födelsedag.

Det skall bli gott att komma till London igen. På något sätt så låter musik bättre där än här hemma.

Att lyssna på popmusik bland bleka engelska människor ger den ett lyft som är svårförklarligt.

Nä nu skall jag nynna på London Calling resten av dagen.

// Patric

Nätets välsignelse 2

För en tid sedan köpte jag en liten pärla av den amerikanska artisten Derek Webb. Tidigare sångare i det populära bandet Caedmon's Call. Derek Webb har en kristen livsåskådning och använder den tydligt i sin analys av omgivningen. I dessa valtider så pasar väl en politisk åsikt in på bloggen.

Derek hör till den uppsjö artister (dock väldigt få kristna) som är kritiska till George W Bush. Han hör till dem kristna som tröttnat på att den kristna högern sätter mallen för hur en kristen ska vara.

Det är tänkvärda texter & sköna låtar derek Webb bjuder oss på Mockingbird...för det är just det han gör juts nu...bjuider oss alltså.

Jag ångrar inte mitt skivköp men för dig som är tveksam kan jag säga att du under hela hösten får ladda hem den på Dereks egen hemsida fritt & för intet. http://derekwebb.musiccitynetworks.com/ Nätet, när nätet är som bäst!!!

Passa på...

// Patric

Popkommentar 29: Modern Times - Dylan again !

Det är bara att kapitulera och inse att munspelet är stämt Och att Dylan klarar sig från stämning för låtstöld av låtskrivare som är döda eller att vi helt enkelt bara skiter i att han knyckt Sven-Olof Sandbergs tolkning av Red Sails in the Sunset rakt av....Modern Times är skivan där Dylan med sitt never-ending -tour band med en blinkning tar oss med till svunna tiders radiounderhållning . Ljudet är som strax innan popen tar sin rättmätiga plats i populärkulturen och blir så där renodlat en generationsmusik. Han har sitt eget Hibbing Minnesotafilter och vandrar in i den horisont där Charlie Chaplins samhällssatir från 1936 slutar.....där Charlie C och Paulette Godard hand i hand vandrar förbi det mekaniserade farsartade helvete som industrisamhället och fordismen stod för. Med en klackspark och kärlek ..så känns det som Dylan också gör med ett svängigt,jazzigt och tonrikt eget universum. Inte ens kraxandet vi vant oss vid stör längre. Dyklanologer må tvista över vilket album som är hans bästa m e n faktum kvarstår det här är en sensationell kärleksförklaring till livet från den arge,buttre sure och inte alla gånger så välspelande kommande nobelpristagaren Robert Allen Zimmerman.
Förmodligen återtar jag min stående ansökan om att få bli bassist i hans band. Herregud vilket svänggäng han har...det låter modernt på nåt konstigt vis . Kanske sökandet efter musikaliska rötter, som han nämner flitigt i sin första (?) del av memoarerna bär frukt.

Fenomenet myspace

Musik är idag för alla av alla på ett sätt som aldrig förr i världshistorien. Det kan man nog bland annat skylla Myspace för.

Häromdagen så pushade Lasse för sitt projekt på myspace och idag gör jag det navelskådande fullständigt genom att skriva om brorsan. Hans sida som du hittar här innehåller två låtar varav "Jag vill inte" är väl värd dina minuter i lyssningstid. Jag skulle vilja skriva att den är jättebra men det skulle vara oärligt utav mig då jag som bror inte klarar av att riktigt nyktert avgöra det.

// Patric

Popkommentar 28: Sandi Thom: I wish I Was A Punk Rocker

Just nu rullar det en video med en bedårande sång på ZTV. Antagligen är den bedårande idag och irriterande i morgon, men vem bryr sig.

Det är väl det som musik skall vara. Ge mig en kick just nu.

Strax över två minuter vandrar Sandi gatan fram och önskar sig äldre.

Efter att häromdagen under rubriken brödraskap funderat lite kring detta att vara född vid fel tidpunkt så stryker Sandi Thom under denna känsla. Till den mest söta melodi sjunger hon.

"Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
In 77 and 69 revolution was in the air
I was born too late and to a world that doesn't care
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair."

Att vara född för sent... för sent för en ung Bruce eller en Bob Dylan på sin höjdpunkt eller ett taggat Ebba Grön eller för att kunnat se Van Halen live när de var som bäst. eller för ett sorglöst 50-tal eller för njutningen av ett stresslöst samhälle, eller vad som helst.

"When the head of state didn't play guitar,
Not everybody drove a car,
When music really mattered
and when radio was king,
When accountants didn't have control
And the media couldn't buy your soul
And computers were still scary
and we didnt know everything."

Att vara född då när musiken fortfarande betydde annat än storfinans och snabba pengar.

"When popstars still remained a myth
And ignorance could still be bliss
And when God Saved the Queen
she turned a whiter shade of pale
When my mom and dad were in their teens
and anarchy was still a dream
and the only way to stay in touch
was a letter in the mail."

Till och med jag kan minnas denna ljuva tid när man fick riktiga brev skrivna på riktigt papper. Oj, vad det var bättre förr.

"When record shops were on top
and vinyl was all that they stocked
and the super info highway was still drifting out in space
kids were wearing hand me downs,
and playing games meant kick arounds
and footballers still had long hair and dirt across their face"

Det sista är det bästa. Långhåriga fotbollspelare som inte klät lite lera eller för den delen blod hindra dem. Jag minns hur det då reglerna inte förbjöd en bloddroppe på spelarna hände att man spelade matcher helt indränkta. Lite smuts i pannan hindrade dem inte från att delata. Undra hur David Beckham skulle ha reagerat om det hände honom som hände en kille vid namn Terry Butcher. Det var landskamp på Råsunda mellan Sverige och England. det var VM-kval och en riktig kamp mer än match. Englands lagkapten Butcher råkade ut för en del smällar men lät sig inte hindras. Han lindade bara lite och så körde han på.

Varje gång jag hör I wish I was a punk Rocker...denna bedårande melodi...så tänker jag på terry Butcher. Vilket antagligen mest visar hur skruvad jag är.

// Patric

Granny K -snart release?

Vi har väntat och väntat på att "den lilla plastprodukten" som Hasse Pettersson i Dublin Fair alltid uttryckte det när de värmländska irländarna fastnade på Ampextape i studions forntid...det var då. För drygt 10 år sedan...Nu har vi i Granny K, dvs Karin Forsling and me blogger Lasse H vistats mer eller mindre regelbundet i Jörgen Ekeners studio i Karlstad. Lyrisk progg...lite pretentiöst kommer det att bli...såna låtar som nästan ratades då det begav sig och var en massa plakat men lite utrymme för mer poetiska och svävande texter under 1970-talet. Antagligen hörde vi då både Karin och jag hemma i den gruppen som inte helt "entydigt kunde ta ställning"...i plakatpoppens vänstersidA. Här puffar vi för vår lilla hemplats på My Space: http://www.myspace.com/grannykswe så kan ni närmre följa med i ett litet bands öden och äventyr. Just nu har vi en musiker från Norge på G...men mer om det sedan!

Brödraskap

Det är ofta ofta som jag klagat över att vara fel på fel plats eller vid fel tidpunkt. Att inte fått vara med Deep Purple på deras Carlifonia Jam 1974 eller någonsin haft möjligheten att se Led Zeppelin.

Det är en skam att jag missade Whitesnakes bästa liveuppsättning med John Sykes på gittaren.

Tänk den som fått vara med i New York och sett Miles Davis och John Coltrane härja på klubbarna.

Visst har jag fått vara med om några riktigt klassiska konserter som jag kommer att återkomma till här på bloggen men alltid är det just det man inte kan få som man suktar efter. I julas köpte jag "Born to run" boxen till mig själv i julklapp och har suktat och funderat, varför kunde inte jag vara född så att jag kunnat se Brucan live när han stod på sin höjd?

Men så såg jag Håkan Hellström live igen. Denna gång på Gröna Lund och mitt i spelningen slog det mig. Det är är grejer som mina "kanske" kommande barn kommer att avundsjukt undra varför de är födda i fel tid. Bättre än så här kunde inte ens Bruce Springsteen vara under sina glansdagar. Saxen sjunger och jag vet att jag är med om något historiskt. Alla fjortisar på Grönan visste det också (hoppas jag). Åtminstone kommer de att förstå det i efterhand.

Så bra är denna man live. Så oerhört fantastiskt bra. Bandet svänger så....jag blir mållös. Håkan är så fantastiskt bra att jag bara står där igen med ett fånigt leende. Se till att se denna man så fort det bara är mänskligt möjligt. Missa det inte...

// Patric