Popkommentar 24: Primal Scream: Country Girl

Primal Scream är tillbaka.

Det är underbart att bandet som en gång i tiden var störst äntligen kommit tillbaka.

Tidskriften POP som var en publikation som verkligen förgyllde livet under en lång rad år (jag måste skriva en särskild rad om det någon gång) avgudade detta band. Andres Lokko hängde med grabbarna och hade allt annat än en sund relation till bandets sångare & starke man Bobbie Gillespie. Under några år så var nog denna osundhet förståelig. Primal Scream var helt enkelt så bra.

Alla sunda rekationer på bandet var en omöjlighet. Lyckokänslorna tog över. 1991 förändrade man musikvärlden med Screamadelica, 1994 gav tillbaka anseendet för boggierocken, 1997 tog man den electroniska musiken in i Motörheadvärlden (läs mer om detta under kommentaren om filmen Vanishing Point).

2006 är man tillbaka med en singel som svänger lika hårt som någonsin Movin´on up, Rock eller Jailbird någonsin gjorde. Det är bara att vara tacksam.

// Patric

Den ljusnande framtid är vår

Jag satt och slösurfade häromkvällen. Det var rätt så sent och jag var väldigt trött. Men så helt plötsligt så piggnade jag till. Jag hamnade på den finfina hemsida som bevakar David Eugene Edwards förehavanden http://www.16horsepower.net/. Först hajade jag till när jag såg i högerspalten att det var en turné på gång med Woven Hands. Tyvärr så kommer den inte närmare än Köpenhamn som det ser ut i dagsläget. Nu när jag äntligen bor i Stockholmstrakten dit han alltid annars kommit. Jag fortsatte dock att surfa runt på sidan och upptäckte följande glädjande nyhet. ”The next Woven Hand release is titled Mosaic. Release Dates: June 19 - Glitterhouse, Europe, August 22 - Sounds Familyre, North America.”

Låtarna heter:
1.Breathing Bull
2. Winter Shaker
3. Swedish Purse
4. Twig
5. Whistling Girl
6. Elktooth
7. Bible And Bird
8. Dirty Blue
9. Slota Prow-Full Armour
10. Truly Golden
11. Deerskin Doll
12. Little Raven

Efter ytterligare en del surfande så fick jag också provlyssna på alla spåren http://www.indigo.de/unser_programm/titel/6949#CD69492 och upptäckte att detta är en Edwardsskiva som kan bli hur bra som helst. Jag skriver in 19 juni i almanackan & bara räknar ner dagarna & du kan räkna med att jag kommer att skriva om den här på bloggen.

// Patric

Melodifestivalen

Det går liksom inte att låta bli att kommentera. Det är över oss som det värsta fotbollsvm. Man tror att det gäller jordens framtid när Carola tappar en klack och att världskriget är över oss när någon "nobody" från Norge provocerar vår Carola. När jag sent igår kväll kom hem ifrån jobbet så slog jag på teven för att slötitta (man kan alltid hoppas att det är CSI) och så stod hon där i egen hög person schlagerdrottningen och sjöng Invincible. Men bara några låtar senare så buade stora delar av publiken när Island skulle uppträda. Tydligen hade sångerskan som kallar sig för Silvia Night gjort sig impopulär. Efter tävlingen fortsatte det när hon anklagade Carola för att ha haft sex med tävlingschefen och att hon (alltså Silvia) själv sett det i en bil. Silvia är tydligen en figur ungefär som Dan Beckman eller Kurt Olsson, hon finns alltså inte på riktigt & spelar provokativ. Trots det så känns rena lögner allt annat än roligt.

Men så var det ju det här med musiken. Det var det man skulle tävla i va?

Låten & hennes sätt att sjunga får mig att tänka på Britney Spears. Det är ett Cherion-sound man försökt skapa & man har faktiskt lyckats rätt så bra. Jag luras med i groovet i alla fall trots att jag antagligen är ensam om det.

Sedan så är det texten som är så där skamlöst kaxig att jag inte kan göra annat än att le. "Nu är melodifestivalen att gratulera för nu har Silvia Night anlänt!" Ja, så kan man se det. Sedan har man på äkta Britney Spears sätt slängt in ett snabbt pratparti där Silvia ringer Gud. Hade det varit på riktigt hade det varit för mycket men nu är det melodifestival & det är show & jag tycker att Siliva hade behövts för att göra lördagen uthärdlig. (För trots att jag klagar så kommer jag att sitta där framför teven & glo hela kvällen).

Jag är svensk & jag kommer att hålla på Carola trots att låten är alltför svag. Nyss var det äkta rock med Per Persson & idag är det glittershow, det svänger snabbt här på bloggen.

// Patric

Återföreningar 1: Perssons Pack åter?

Per Persson och hans pack stor högt upp på återföreningslistorna.
Så här skriver Per Skoglund om vår blogg och Perssons Pack i synnerhet:

Hej! jag vet inte om du är rätt person men ändå, tror det är du som skriver i popbloggen? skitbra blogg iaf! Jag har läst att du skrivit ett par gånger om PERSSONS PACK! kul...precis som du sa var det inte bra ett tag för ngt år sedan men nu har killarna hittat tillbaka! Jag såg dem (Per persson och bandet) på tantolunden den 21 April! och jäklar va taggade dom var! Inte mindre än Lars Winnerbäck kom upp på scen under tusen dagar och rev av andra versen (Jakobs hellmans) och för att sedan spela packets "En sång om dig"! Det var verkligen magiskt... 2 av Hovetmusikerna var också med på några låtar! Fullsmockat med folk... Per persson är stor! Synd att inte fler fattat...hoppas han samlar ihop packet igen! I specialboken till Winnerbäcks nya samlingskiva har Lars skrivit bra om Packet!"

Och då har väl Per kommit alldeles rätt. Patric i vår lilla bloggemenskap är en hängiven om än kritisk fan till Persson. Se Patrics lite beska kommentar kring spelningen i somras: Popkommentar 9: Perssons Pack: Kärlek och dynamit

Senast det var Perssontider här handlade det om "Bröllopsbesvär" och Schultz -Stadling (Se Popkommentar 21: 22 april)

Annars kan man ta sig till Perssons egen hemsida och se hur livet lever med hälsingska sångskatters upphovsman Per Persson: http://www.perssonspack.com/

Vi tar oss friheten att publicera bilden från Tantolunden 21 april och tackar Per Skoglund för den.

// Lasse

Sommarplattor 3: Summer in the City

Det finns ju nästan hur många sommarlåtar som helst. I scream icecream ungefär..och musik everythere. Men för åldersmannen i Bloggen är det Lovin Spoonful och John Sebastians dunderlåt från 1960-talet som gäller:"Hot town, summer in the city Back of my neck getting dirty and gritty Been down, isn't it a pity Doesn't seem to be a shadow in the city " Det är en låt som smakar glass ,asfalt och kanske ett VM-guld i fotboll...Bobby Charlton kanske kom ihåg den... 1966..det år då England vann sitt berömda VM-Guld i fotboll. Men det är ju historia och i synnerhet en annan historia. Watch out snart kommer det Fotbollslåtar vi minns/sluppit eller varför inte Hänga med i vår blogg som tar ny fart ...snart. John Sebastian som anfallare i tidernas låt! Lasse som sportfarande "Hänger me...."

Sommarplattor 2: Electric Boys: Funk o Metal Carpet Ride

Oj oj oj... detta är mer än något annat ungdomens ljuva somrar. Jag minns hur jag tillsammans med brorsan (som är gittarist) skulle se Yngwie Malmsteen live i Stockholm en mörk decemberkväll vintern -88. Vi hade tagit oss hela den långa vägen ifrån Hälsingland och precis innan konserten så annonserades det att kvällens förband (jag tror att det skulle ha varit de danska Fate) hade fått ställa in på grund av sjukdom. Istället så fick ett band utan något skivsläpp alls spela, det var Electric boys & det var fullständigt makalöst fantastiskt bra. Yngwie kom i bakgrunden den kvällen.

Efter sin spelning, där den übercoole sångaren & gittaristen Conny Blom avslutade med att säga att deras debutskiva snart skulle komma till skivbutikerna, så sprang jag dagligen ner till min lokala skivhandlare & frågade efter skivan. Till slut tittade jag bara in & Micke (som min handlare hette) bara skakade på huvudet. Men till slut, efter lång väntan kom den & den kunde inte ha kommit med bättre timing. Det som antagligen är den ultimata sommarskivan anlände i maj precis när solen började värma oss igen.

Den sommaren spelade jag & mina kompisar ingenting annat. På hög volym i bilstereon, på strandens bergssprängare & hemma. Alltid Electric Boys & alltid högt högt. Samma sak var det sedan i 4-5 somrar till. Aldrig något annat än debuten. Det kom fler skivor senare men det enda vi var intresserade utav var debuten. Vi såg de på folkparker över hela nedre norrland & det var så bra, så bra. Live var man helt i klass med alla de allra bästa underhållarna.

Sverige hade sitt eget Van Halen & Aerosmith i ett. Att man inte la världen under sina fötter var extrem otur & kanske också ett utslag utav att när man marknadsförde sig på den amerikanska marknaden så skippade man låten "Get Nasty"! Då, ett i våra ögon gigantiskt misstag & kanske att det faktiskt var det.

// Patric

Sommarplattor 1: The Black Crowes: By Your Side

Varje gång solen börjar visa sig över vårt vädermässigt hopplösa land så höjs humöret på 9 miljoner människor med en gång. Kläder kastas & uteserveringar fylls av skrattande glassätande glada svenskar.

På den musikaliska fronten händer ungefär samma sak. I alla fall för mig. Våren & sommaren får muysiken en helt annan betydelse än under resten av året. Under de varma månaderna så är musiken mycket ett sätt att kräma ur det bästa ur sommaren. Glada tillrop & festliga harmonier tilltalar mig under sommaren. Vintern däremot handlar mycket att musiken om överlevnad.

Därför finns det sommarplattor som jag återkommer till med regelbundenhet. De är lika säkra vårtecken som vitsippan.

En av dem är By Your Side från 1999. Det är en makalös sommarplatta som kickar igång med sin Rolling Stones & Faces rock redan i första spåret Go Faster till sista ackordet klingar ut. Det låter så slött samtidigt som det är sånt tempo. Det är nog bästa sättet att sammanfatta By Your Side.

Oj vad skönt att våren är här så att jag får plocka fram mina gamla vänner. Jag har skrivit om debutplattorna med Bullet Boys & Van Halen här tidigare, det är också två verkliga sommarplattor. Jag återkommer med mer, se det som ett hot.

// Patric

Popkommentar 23: Jenny Lewis: Rabbit Fur Coat

Jag är typ kär.
Min fru vet om det här så det är ingen fara på taket, det är mer en slags musikalisk förälskelse än något annat. Den här skivan har jag lyssnat på nu ett bra tag i min MP3-spelare och det händer något med den hela tiden. Först tyckte jag att det var en standard alt-country skiva (visserligen jättebra men trots allt standard) men så började rösterna från The Watson Twins (som Jenny Lewis) använder sig utav att framträda. Sedan hörde jag popen som är dåld bakom countrystuket. Överallt har jag hört Jenny Lewis (tillvardags i Rilo Kiley) underbara röst och så idag inser jag att detta är en förälskelse.

Med förälskelser är det så att man inte alls kan se klart utan bara stirrar sig blind med förälskelsens ögon. Skivan har säkert svagheter som jag ser om en vecka eller två men just nu så lyssnar jag bara och njuter av dess skönhet.

// Patric

Lite segt

Det kan med rätta tyckas att det är lite segt på bloggen. Det beror på att både Lasse och Patric haft det rätt upptaget nu ett tag. Bättring lovas då vi träffades i helgen och spånade nya idéer för bloggen.

Det är roligt att ni läser oss. Vi tar gärna emot gästskribenter eller gästbloggare allt för att få en så levande blogg som möjligt.

// Patric