Gais tillbaka i Allsvenskan

När man ändå redan syndat så kan man göra det två gånger på samma dag :-).

Vilken spänning.
Vilken lycka.
Vilken glädje.

Det var så spännande sista 15 att hjärtat i stort sett stannade.

Gais mot allsvenskan

Förlåt!
Förlåt!
Förlåt!

Jag vet att detta är en blogg om musik. Jag vet för att det är jag som varit med och skapat den.
Men jag vet också att det ibland går att göra undantag.
Idag är en sådan dag.

Idag kvalar Gais till allsvenskan. 16.10 på SVT 24 kan du kolla på detta. Håll tummarna hårt.

// Patric

Popkommentar 10: Mother Love Bone med Apple

Det är något tragiskt med unga människor som dör i förtid. Det är tragiskt på alla vis men i ett musikaliskt perspektiv kan det bli något vackert. 1990 kom skivan som var den ultimata blandningen utav Guns And Roses, Led Zeppelin och Grungen. Det är en väldigt bra skiva. Jag återkommer till den flera gånger om året så här 15 år senare. För mig är det en klassiker på samma sätt som Led Zeppelin eller Deep Purple. Just Led Zeppelin tänker jag ofta på då Mother Love Bone på samma sätt förenar det hårda med det stämningsfulla. Flum övergår i rena popmelodier utan ett uns av tvekan.


Men det riktigt stora och kittlande med skivan är att detta var det enda vi fick och det enda vi någonsin kommer att kunna få. För hela skivan gavs ut till minne av sångaren Andrew Wood som dog av en heroinöverdos precis efter det att skivan var färdiginspelad.

Mother Love Bone föddes i Seattle och när Wood dog så skapade Stone Gossard och Jeff Ament, några av medlemmarna, The Temple Of The Dog som var ett slags projekt för att hylla den avlidne sångaren. Med i projketet var också Edward Woods gode vän Chris Cornell (som Wood sov hos under hela inspelningen då han inte hade någon egen lägenhet). Cornell skulle snart bli världskänd genom bandet Soundgarden (vars Rusty Cage Johnny Cash gjort en cover utav). En av dem som inbjöds att deltaga var Eddie Vedder som vi känner ifrån Pearl Jam. Då Cornell bilade Soundgarden så stratade resterna av The Temple of the Dog, Pearl Jam.

1991 släppte Nirvana skivan Nevermind och ingenting var sig mer likt. Men om Nirvana var revolutionen så var definitivt Mother Love Bone bryggan mellan det som varit och det som komma skulle.

Det är vackert, hårt, skört och ballt på samma gång.

// Patric

Siffror ,numbers, listplaceringar över 1000 besökare här!

Det känns alldeles oförhappandes jättemagiskt. Vi har haft över 1000 besökare på vår Popblogg. "Land of thousand dances", Magic Numbers och Number 9 , nine... nine och den därsiffran som är Number of the Beast är kanske inte de allra sexigaste referenserna men ifrån 31 låtar kan man ta sig 1000 mil härifrån i ett antal dagar....alltså: Hur många poplåtar finns det inte som har siffror i titeln? Det blir något att komma upp med i vår blogg.
Blogg On Its almost Friday!
Lasse som tänker twan ga gitarren i surfisk hambo ikväll ....

// Lasse

Mer Lasse åt bloggen

Nu är det så att 50% av alla bloggare önskar mer av Lasse i bloggen. Bjud oss på gamla godingar och sköna turneminnen och glada anekdoter. Vad lyssnar du på nu? Jag vet att jag vill ha mer Lasse i bloggen.

// Patric

Popkommentar 10: KSMB med Sex Noll Två

Det gör något med mig varje gång jag hör inledningen till denna perfekta poplåt. Många skulle kalla KSMB för punk och visst är det punk både till text och attityd men melodimässigt är det nästan perfekt pop. Inte pop på Britney Spears-vis eller Pontus och Amerikanerna-stuk utan på en egen nivå. Det är en melodi som gör att jag glömmer omvärlden för en stund och helt och hållet tänker på mig själv.

Jag dras in i hela den värld som KSMB bygger upp. Det är som en slags dammsugarvärld som jag sugs in i. En värld där alla är emot mig. En värld där ingen förstår sig på mig. En värld där det är helt okej (till och med bra) att tycka synd om sig själv. Efter 3:17 kommer gitarrsolot som säger lika mycket om ensamheten som texten. Det är en gnällande gitarr som träffar livet på pricken. Så här kan livet vara en höstdag i oktober.

// Patric

Böcker om musik 4: The Top 500 Heavy Metal Songs of All Time & The The Top 500 Heavy Metal Albums of All Time

Detta är mumma.

Julafton och födelsedag och bröllopsdag på samma gång.

För alla som någonsin tyckt att ett hårdrocksriff varit skönt att lyssna till kan jag bara rekomendera dig, att innan du läser vidare, gå ut på nätet och beställa dessa två böcker. Du kan få dem billigt ifrån en rad nätbokhandlare och det finns ingenting som får hindra dig. Absolut ingenting.

Martin Popoff är en journalist och skribent som skrivit en rad böcker om hård rock av olika slag. Han skriver på några av nätets absolut bästa hårdrockssajter hardradio.com; lollipop.com; chartattack.com och bravewords.com och medverkar i olika hårdrockstidningar.

Det Martin Popoff gjort är att han bett, genom hårdrockstidningar, radiostationer och sajter, tusentals hårdrocksfans att lista sina favoritlåtar respektive favoritalbum. Sedan har han räknat samman rösterna och listat detta i det som kom att bli de 500 mest populära sångerna respektive albumen. Till detta har han lagt till egna kommentarer om varje sång/album. Detta ger honom som skribent möjlighet att ta avstånd ifrån vissa (som han tycker) absurda val eller lyfta fram andra. Till de allra flesta låtarna och till alla albumval har han fått artisterna själva att kommentera. Detta är enormt genomarbetat och rysligt intressant läsning. Det märks att 500 sånger är först av dessa böcker. Dels är urvalet av röstande färre än på albumen och dels är texterna mer genomarbetade på albumlistan.

Sedan har han toppat allt detta med en rad smålistor där han sammanfattar mest populära artisten (flest låtar på listan), eller vilket år som är mest populärt (vilket år har flest album med på listan) och en lång rad liknande små listor. En intressant upptäckt som jag vill lyfta fram är Sveriges betydelse som hårdrocksland. Sverige är fyra på listan över vilket land som fått flest röster efter givna, USA, England och Tyskland.

Detta är strålande, varken mer eller mindre.

// Patric

Popkommentar 9: Perssons Pack: Kärlek och dynamit

För ett tag sedan fick vi en kommentar om att vi skrev alldeles för lite om svensk musik. Det var en högst välförtjänt kommentar. På något sätt är det svårare att skriva om svensk musik, be mig inte förklara men jag känner så. Det blir mer personligt på något sätt. När jag häromdagen var i en skivaffär och såg några bra svenska klassiker billigt så såg "Jakob Hellman...och stora havet" jag den skiva som Nöjesguiden röstat fram som den bästa svenska skivan genom tiderna. Jag kommer snart att återkomma med en kommentar om den. Men med på den utgåvan (som man kunde inhandla för 45 kronor) fanns alla låtar Jakob Hellman någonsin medverkat på. En av dem var "Tusen Dagar Härifrån" med mina gamla hjältar Perssons Pack. Jag började fundera på vilken som möjligtvis kunde vara den bästa svenska skivan genom tiderna. Här och nu lanserar jag en egen kandidat. "Kärlek & Dynamit" Egentligen är det väl inte den bästa svenska skivan genom tiderna men säkert den bästa svenska debutskivan (om vi för tillfället glömmer Hellman). Det är en skiva som börjar som en ren explosion med "Sista kvällen i april" och "Hanna". Det här är ju låtar som slår allt annat. Den kanske allra största stunden är "Bröllopsdag" som på ett hälsinskt vemodigt sätt beskriver det som kunde ha blivit men aldrig blev. Överhuvudtaget så håller texterna allra högsta klass.
Per Persson är en stor låtskrivare som för få upptäckt.
Att sedan Perssons Pack dessutom var ett av de farligaste banden som kunnat upplevas på små scener runt hela landet gör inte saken sämre. Det har sällan skådats ett tajtare band i detta land. Per Persson borde skriva lite nya låtar och samla sitt pack. De sex skivorna "Kärlek och Dynamit", "Kanoner och små, små saker", "Äkta hjärtan", "Svenska hjärtan", "Längre bortom bergen" och "Sekunder i Sverige" räcker inte. Det finns fortfarande ackord att slå ut och historier att berätta. En äkta orkester med en äkta låtskrivare. Jag saknar dom.
Jag har knåpat ihop en egen blandning utav de bästa Perssons Pack låtarna och den första att höra av sig kommer att föräras med ett eget exemplar.

// Patric