onsdag, augusti 31, 2005

Böcker om musik 1: Fargö Rock City

Varje gång jag läser ”Fargö Rock City” (det har hänt tre gånger) tänker jag att detta är den bästa bok som någonsin skrivits.
Det är det naturligtvis inte, men Chuck Klosterman lyckas göra min barnsligt glad på varenda sida. Anledningen till det är enkel…det här är den första bok som handlar om mig. Inte direkt om min generation eller mina frågor eller något annat, utan om mig personligen.
Skulle jag skriva en bok om min musikaliska tonår så skulle den se ut precis så här. Varje kapitel inleds med en datering till exempel ”March 24, 1984” med underrubriker som just detta specifika datum ”Van Halen´s ”Jump” holds off ”Karma Chameleon” and ”99 Luftballoons” for a fifth consecutive week to remain America´s No. 1 single.” Utifrån detta berättar en berättelse om sitt liv och hur tätt förknippat kärlek och tonårsuppror och ett första jobb faktiskt är med musiken. Jag växte upp i Alfta, Hälsingland medan Chuck Klosterman växte upp i Wyndmere, North Dakota men upplevelserna var desamma. Samma frihetskänsla föddes av att öppna omslaget till Mötley Crües ”Shout at the Devil”. Det är en stund i mitt tonårsliv som etsat sig fast. Jag och mina kompisar bläddrade i tidningen ”Okej” och såg tuffa pojkar i Guns and Roses eller W.A.S.P och förstod att dessa förstått något vi hemma i Alfta (eller Wyndmere) missat. Klosterman lyckas på pricken beskriva känslan att se musikvideor med Van Halen, Bon Jovi och Poison som pekade på en värdl utom räckhåll för oss lantisar. Jag sveps igenom hela min musikaliska uppväxt när jag läser Fargö Rock City och jag gör det med ett leende på läpparna hela tiden. Speciellt bra blir det mitt i boken i det kapitel som heter ”October 15, 1988, Heavy metal´s finest hour: The three best-selling records on the planet are Bon Jovi´s New Jersey, Guns N Roses´ Appetite for Destruction, and Def Leppard´s Hysteria.” I det kapitlet går Klosterman igenom sin skivsamling och sätter ett pris på sina skivor. Han resonerar så att för en viss summa pengar skulle han aldrig mer i sitt liv lyssna på vissa skivor. Han skulle slänga skivan ifråga, aldrig mer köpa in den och aldrig mer sätta sig aktivt i en situation där han lyssnar på den för en viss summa pengar som han kallar för skivans Jack Factor. Kiss Animalize har en Jack Factor på $200, Ozzy Osbournes Blizzard of Ozz $1000 och Metallicas …And Justice for all $294. Den skiva han skulle behöva ha mest pengar för är Guns N Roses Appetite for Destruction med en Jack Factor på $5001.
Detta triggar igång mina egna tankar. Vilken Jack Factor har mina favoritskivor? Jag skulle dock kräva rätt mycket pengar innan jag lovar att aldrig mer läsa Fargö Rock City, det skulle göra livet ganska mycket fattigare.

Etiketter:

söndag, augusti 28, 2005

Vinylskivor luktar mumma

Jag har precis köpt mig ett torp tillsammans med min fru. Det ligger långt bort hemifrån Göteborg uppe i de Gävleborgska skogarna. Ett gammalt torp från 30-talet med två kakelugnar och en fin gammal vedspis. Platsen är mitt ute i ingenstans, en plats som en stressad storstadsbo som mig själv behöver. När vi bestämt oss för köpet och skrivit alla papper så började alla storslagna planer att ta form. Min fru började komma med färgförslag och idéer på hur man kan göra om och fixa till.Min enda idé är en gammal LP-spelare och på nytt igen ge liv åt alla mina LP-skivor. Ett gammalt hus kräver gammalt ljud. Jag började genast bläddra i min skivsamling och hittade så mycket gott att jag antagligen kommer att ta mitt pick och pack och flytta ut till torpet för att där leva på vinylmusik allena. Knastret, hacken och det ”jobbiga” i att behöva vända sida känns som drömmen om det alternativa livet vår tids människor så väl behöver.

// Patric

Etiketter:

lördag, augusti 27, 2005

Bob Dylan till Karlstad igen


Den 20 okober kommer han åter till Karlstad legenden och så vidare...Robert Zimmmerman med skogsbarr i stämman och Fernandos som kultband i sin privata CD-samling. Kanske gör han den där resan som han sjunger om i Higway 61 och tar en tripp förbi Kil, mot Högboda för att göra en unplugged spelning i Fagerås...vem vet vad riksväg 61 erbjuder . Värmland, Minnesota och tre fyra ackord är väl vad han behöver på sin väg mot ett nobelpris!

Etiketter:

torsdag, augusti 25, 2005

Popkommentar 6: Bebop!


Det slog mig ganska hårt hur bra Bebop! faktiskt var. Häromdagen skulle jag sitta själv i bilen några timmar och rafsade ihop några gamla skivor som jag inte lyssnat på, på länge. En av skivorna jag "råkade" få med mig var debutplattan med bollnäsbandet Bebop!. När jag lyssnade på den igen insåg jag vilken briljat popmusik journalisten Tomas Froms och grabbarna faktiskt gjorde. Första skivan "Kärleken tur & Retur" som kom 1990 innehåller poppärla efter poppärla. Jag tror inget annat band i Sverige gjort en debutskiva lika fylld med sommrig kvalitetspop. Störst på radion blev singeln "Gå nu". Skivan är mästerligt producerad av Dan Sundqvist och är helt otroligt fin. Bebop som nog sålde sisådär släppte ytterligare en skiva 1992 med titeln "Jorden håller Party". den innehåller en del fina låtar, några goa låtideér som dock producerats sönder med någonslags industriskrammel. 1996 släpptes den sista singeln "Snurra på" som inte gjorde något väsen av sig alls och så var det slut. En fin saga där de i alla fall berikat mitt liv. Trummis Henrik försvann till Atomic Swing och Tomas Froms skriver om sport och nöje i tidningen Ljusnan. Vad de andra i bandet gör har jag inte en aning om men en sak är i alla falla säker, bätter svenska popdebuter har antagligen aldrig släppts.

Etiketter: ,

tisdag, augusti 23, 2005

Dom kallar oss I-Pods


Läste nyligen en superintressant artikel i DN av Jan Gradvall om I-Podgenerationen "I-pod therefore I am". Jag kommer att tänka på filmen , den titel som Gradvall parafraserar, "Dom kallar oss mods "av Stefan Jarl . Här fanns ett socialrealistiskt engagemang i några människoöden ,Kenta och Stoffe och deras liv i Stockholm på 1960-talet. Men vad berättas idag om våra liv? Har vi lämnat gatan och satt oss i en mobil dröm?
I filmen fanns ett soundtrack,med Lea Riders Group . I slutscenen stormar Kenta och Stoffe fram på Stockholms gator till musiken ,unga relativt oförstörda närandes en knarkdröm att inte bli en Svensson. Musiken var utanför bild. Idag är musiken i oss och den finns tillgänglig på ett sätt som inte ens var tänkbart när det begav sig på 1960-talet. Men åt var och en EN I-pod. Ljud i olika former är knappast en bristvara idag och musiken är lätt att ladda ner men vilka laddningar ger upplevelsen? Och ; Vilka drömmar när I-podgenerationen? Bär vi med oss en ny slags Svensson , en virtuell skugga som väntar på att komma ut på gatan?

Etiketter:

måndag, augusti 22, 2005

Frizon & Tomas Andersson Wij


Bloggen lever, hurra hurra. Efter ett par veckor av bortavaro så är det dags att ta tag i detta igen. Den första av dessa två vckor tillbringade jag personligen på en kristen ungdomsfestival som heter Frizon. Där samlas 3500 ungdomar för att lyssna på musik & studera Bibeln & ragga & allt vad ungdomar gör. Själv medverkade jag som predikant & talade på söndagens förmiddagsmöte för en fullsatt lada (gudstjänsterna hålls i ladan som rymmer 3000 personer). Jag talade om att Jesus skall komma tillbaka & att det inte är något som behöver skrämma oss.

Sedan var det musik också. Allt ifrån norska dödsrockarna Extol till skånska reaggegungarna Svenska Akademien och amerikanska tugummipoparna Superchick. Men roligast av allt tyckte jag att för första gången få se Tomas Andersson Wij. Ensam med sin gittar trollband han oss alla mitt i bruset på festivalen. Hans sånger har en inneboende kraft som gör att de inte behöver ljudnivån för att höras. Få svenskar har en så vass penna på Tomas. Man tror på vad han sjunger & den gåvan är det få som har. Han spelade givetvis sina örhängen men också 5 låtar från den kommande skivan & jag kan säga att dessa lovade gott. Jag ser redan fram emot den 5 oktober då skivan når allmänheten.
// Patric

Etiketter:

tisdag, augusti 09, 2005

Bloggen ligger lågt

Nu kommer bloggen att ligga lågt i nästan en vecka. Lasse är på kurs i Danmark och Patric skall på festival. Den undanskymda men grymma Frizons festivalen utanför Örebro. Patric lovar att komma med en fullständig rapport ifrån denna musikaliska händelse. Det skall bli skoj att se bland andra Svenska Akademien gunga reagge med oss.
// Patric

söndag, augusti 07, 2005

Gamla hjältar faller


Det finns få saker som är så smärtsamt som att se gamla hjältar tappa allt det som en gång gjorde dem stora. Alftas stora son Per Persson är den senaste i raden. Medan kollegorna i band som Wilmer X & Eldkvarn klarar av att producera skiva efter skiva så var "Sekunder i Sverige" från 1995 det senaste Persson gett ut (om man bortser ifrån låten "Ikväll tar vi över stan" som visserligen är en riktigt bra låt). Det som var ett av Sveriges absolut bästa band både på skiva & live försvann helt enkelt. Det är tider att sakna & minnas. Men så var jag på besök uppe i hälsingland & såg att Persson skulle spela i Forsparken hemma i Alfta. Detta var något jag absolut inte fick missa. I efterhand så önskar jag så att jag missat det hela. Jag önskar att jag missat det av 3 anledningar. 1) Bandet - musikerna var i det närmaste amatörmässiga. Jag har visserligen all respekt för Per om han vill gå vidare. Vill han det så får han nog skriva låtar för nu istället för att köra gamla låtar med den nya banduppsättningen. Att köra låtar som bygger på grymma dragspelsmelodier med bara gittar blir fattigt. 2) Perssons själv - När det begavs sig så rankade jag Persson som en av våra bästa livesångare. På Håkan Hellström manér överglänste hans känsla all den teknink han inte har. Men nu har Persson helt okoncentrerad & sjöng taffligt. 3) Mig själv - det var i det närmaste patetiskt att försöka återuppliva/leva gamla tider. Idag är det nya band som gäller. Hälsingland, som en gång i tiden genom Persson, Traste & Sigge Hill dominerade, har hamnat på efterkälken. Jag önskar så...en liten våt dröm att Persson samlar ihop sitt pack igen & låter Magnus Lind, Magnus Adell och kanske till och med Niklas Frisk vara med & skapa ny magi. För visst finns det där någonstans i Perssons stora hjärta.
// Patric

Etiketter:

fredag, augusti 05, 2005

Hamnfestivalen 2005 - Dublin Fair- Karlstads musiksjäl


I all hast - en liten glimt från kvällens evenmang i Karlstad - mina gamla musikpolare i folrockbandet Dublin Fair gjorde en dunderspelning, 5000 personer trängs till tonerna, gunget och spontaniteten i alla gamla favoriter från druckna sjömän på väg över oceanen till Kalifornien för att återförenas i en allsångens Jamboree - whip jamboreee med Guds nåd i den provins där stjärnan lyser som om Pouges egentligen skulle vart värmlänningar eller åtminstone släkt med Thomas Larsson-Almberg.

Ber att få återkomma.

En bild från spelningen i kväll så länge

//Lasse - exbasist i Karlstads absoluta folkrockband numer ONE.

Etiketter:

torsdag, augusti 04, 2005

Gårdakvarna, Pride, Rock´n´Roll & ödmjukhet

Det var med stora förväntningar jag & brorsan & ungefär 6500 till tog oss an fyra av sveriges bästa liveband på samma kväll. Tyvärr kom vi lite sent & missade nästan allt med förbandet Alf. Vi han dock till deras sommarsingel "Kunde vart jag". Sedan var det dags för Hellacopters. "Wow" var den första reaktionen. Det var en exploderande ren & skär rock´n´roll öppning av glamrockarna. Jag & brorsan tittade på varandra med ett fånigt leende. Tyvärr så blev både publiken & Hellacopters segare & segare för varje låt som gick. Under vissa stunder så var det riktigt oinspirerat. Snyggast var nog den lekfulla gittarduellen som fick ta nära 5 minuter av dyrbar speltid. Det som överraskade mig var hur bra Nicke faktiskt sjunger. En oerhört bra röst som han använder på bästa sätt. Helhetsbetyget på Hellacopters är dock helt okej.

Sedan var det dags för Ola Salo...förlåt The Ark. Det var första gången jag såg The Ark, brorsan har dock stt dem flera gånger förr & tyckte nog att detta var den sämsta gången. Bandet är rätt färglöst, gittaristerna rent utav dåliga (vilket märktes ordentligt efter Hellacopters) & publiken lite seg. Men vilken hitparad. Efter 3 låtar sa brorsan "Dom firar av alla hit´s på en gång", men så fortsatte det. Fantastiskt egentligen vad mycket kända låtar ett sådant band har. Jag tycker inte direkt om The Ark, tycker att de är lite billiga. Men Ola Salo jobbade verkligen för brödfödan. Han använde scenen för att promota den fria kärleken. Det var klar pride-varning. Helhetsbetyget är dock helt okej.

Innan kvällen så kan jag säga att jag var mest nyfiken på Moneybrother. Två fantastiska skivor bakom sig & ett omtalat liveband. Jag hade höga förväntningar. Infriades förväntningarna? Både ja & nej. Anders Wendin sjunger som en...väldigt bra helt enkelt. De har som sagt fantastiska låtar men ljudet sög. Anders var dock väldigt ödmjuk & tackade upprepade gånger över att han fick vara med. Det var publiken som skulle tacka. För bandet öste & Anders själv utgöt sitt hjärta. Så trots förutsättningarna var det kvällen ditills bästa spelning. Jag kan nog bara gråta av förväntan över att få se Moneybrother en kväll när allt stämmer för dem.

Att kvällen avslutades av en GAISARE drog knappast ner helhetsbetyget. Håkan Hellström är mannen som får alla ord att kännas fattiga. En fantastik konsert. Jag kan bara uppmana alla jag känner att gå & se den mannen. Bandet kändes aningen tråkigare än när jag såg Håkan förra gången, men mannen själv ville aldrig gå av scenen. Han älskar varje sekund av det han gör. Varje sekund. Jag fick extra rysningar vid två tillfällen av konserten. det ena var när han under "Gårdakvarnar och skit" drog på sig en Gaishalsduk & direkt efter låten skanderar GGAAIISS. Sedan rös jag utan uppehåll under extra extra numret "Nu kan du få mig så lätt." Först av känslan i låten & sedan av hur publiken tog helt över & Håkan satte sig vid trummorna. Bäst för kvällen var helt klart publiken till piano & trummor. Sedan log jag ända tills jag sov hemma i sängen.

Har du möjlighet att se detta paket...gör det...
// Patric

Etiketter:

onsdag, augusti 03, 2005

Hellacopters, Moneybrother, The Ark & Håkan Hellström

Ikväll är det konsertdags. I "Where the action is" har man samlat ihop 4 av sveriges bästa liveband i ett och samma paket. Undertecknad lovar att återkomma med reaktioner för dig som inte har möjligheten att vara med.
// Patric

Etiketter:

tisdag, augusti 02, 2005

Popnostalgi - återfunnnen idolbild på Facts

Facts var frv till höger: Sten Holmberg, kompgitarr, Lasse Reinedahl, solo/song "Prolle Larsson" ,drums, Hans Wennberg,orgel, Lasse Högberg, bas. Bandet var ett Vålbergsband och bildades våren 1965 och försvann i slutet av 1968, som så många andra band.

Det har ringt en och annan person och undrat hur det kom sig att ingen kom från Karlstad i 1960-talsbandet Facts. Nej vi log åt det själva när vår idolbild (det hette inte ens promotion på den tiden) kom. Facts- Karlstad- I själva verket var vi ett "multikulturellt interkommunalt popband "med rötter i Grums, Vålberg, Väse och Säffle.
Bilden, från 1967 (?) är tagen hemma hos keyboardisten Hans Wennberg i Väse.

Där gjorde för övrigt bandet en bejublad officiell debut efter ett års ivrigt repande av låtar hemma hos trummisen Per-Olof "Prolle" Larsson nere i hans källare. Valborgsmässoafton 1966 skedde debuten i Väse -och alla gillade bandet förutom en stockkonservativ herre som tyckte det lät illa och demonstrativt satte fingrarna i öronen. När kvällen var till ända med borddans, shake och allmänt röj var han dock tvingad till att kapitulera för det sociala trycket som sa: Det här låter bra! Han fick pynta i vårt utlagda gitarrfodral...vårt första gage 180 kronor!

Etiketter: